JAKTEN EFTER LYCKA

En strumpa i taget. Undvika att blicken mer än gärna vandrar ner mot magen som hänger. Hennes ögon följer sedan kritiskt kroppens konturer. På med behån. Var inte grejen med den att hålla uppe brösten? Vilka bröst egentligen?    Bort med orden. De river som vassa knivar med känslan av att precis blivit nyinköpta. Starka. Farliga. Oövervinnliga. Bög. Aj. Där skar det igen. En motorsåg styckar hans kropp från insidan.    Tröjan täcker armarna som inte längre är av hennes ordinarie skinn. Ärr efter ärr. Dagarna flyter samman i en blodig massa. Inget är som förut. Inget kommer någonsin bli som förut. Allt är förstört.    En tår bildas. Den vägrar ge med sig och rinna ner. Istället delar den upp sig på flera och gör hans sikt grumlig och felsynt. Rövknull är det bästa du kan få.    Fitta. Horunge. Bögjävel. Tjockis. Flata. Cp unge. Gris. Udda. Homo.     De är båda två helt olika individer. Två olika personligheter. Två olika kön. Men i själen är de densamma. Inuti är allt svart. Svart som natten. Svart som kosmos när stjärnorna slocknat. Fastän de aldrig träffats är de som stjärnsyskon. De är stjärnorna på himlen som aldrig slocknade. Tillsammans är de oslagbara. Ensamma är de dödsdömda.     Hennes hår hänger som mormors gamla bruna gardin. Det täcker hennes ansikte vars kinder sedan länge blivit skjutna med hagelgevär och som nu lämnat fula inpräglade ärr. Hon slår ner blicken. För rädd för att se. För rädd för att ens ge monstret framför spegeln en blick. Toaletten ligger snart under hennes överkropp.    Blickar från alla håll och kanter. De är som salt i ärren de med sina ord skapat. Hans skåp är fyllt av röda bokstäver, hemskheter men inte minst av sanningar.    Äckliga jävla kräk. Besserwisser. Slampa. Gay. Emo. Sate.     Ödet för dem samma. På bron möts de. En helt vanlig dag för oss andra som inte sett deras smärta. Solen står högt på himmeln. Molnen är utom räckhåll. Under dem ligger rälsen som ett inbjudande väsen. Där kan allt ta slut en gång för alla. Deras ögon berättar sanningen som vi aldrig tog del av. När de med hungriga pupiller öppnat sin själ för oss har vi blundat och vänt oss om. Varför ta del av andras problem när vi har våra egna? Det är en oskriven lag bland vissa.    Hennes blick letar sig nerför räcket som håller dem borta från himmelriket. Deras händer ligger sammanflätade på det kalla staketet. Han förstod. Hon behövde inte förklara. Det var så det skulle vara.    De sitter nu med fötterna dinglande i den mjuka luften. De ler. Snart är väntan över. Snart kommer Sankte Per öppna sin famn för dem. Det pirrar i magen när de flyger genom luften. Smärtan som sedan överväldigar hans kropp är som en befrielse.    Tåget kommer. Hon möter hans blick en sista gång. Hon kan se sitt ansikte reflekteras i hans gröna ögon. När de ligger där med smärtan dunkande i varje liten cell känner de att jakten är slut. De hann ifatt lyckan.         [text: jag ] [bild: weheartit]