Att skämmas eller att inte skämmas-det är frågan

"Är du aldrig rädd över vad folk ska tycka om dina inlägg eller om din blogg när du publicerat något? eller skäms du aldrig? och är du som du är i bloggen på riktigt? och om man ser dig på stan någon gång, får man komma fram och hälsa och ta kort då? kramis ♥"   Svar:  Varför skulle jag skämmas över vad jag skrivit eller publicerat? Tycker det är extremt pinsamt när folk läser min blogg när jag sitter bredvid eller när de ska läsa högt vad jag skrivit men jag skäms inte över VAD jag skrivit, bara att de tvunget måste läsa upp det för mig, jag menar, jag vet ju redan vad jag skrivit haha. Men annars så står jag fullt ut för vad jag skrivit.    Och är jag likadan i verkligheten som här? Det beror ju på hur man tycker jag är här DAH. Skämt åsido, även ifall jag är lite schizofren av mig går det inte så långt att jag är på ett sätt i bloggen och as tradig i verkligen. Men den frågan är nog bättre att ställa till mina polare för de har ju en annan uppfattning om mig än vad jag själv önskar de hade hö hö. SÅ NI SOM KÄNNER MIG, KOMMENTERA OM JAG ÄR LIKA JÄVLA ROLIG I VERKLIGHETEN SOM HÄR I LE BLOGGISCHEEN ÄR NI SNÄLLA, TACK PÅ FÖRHAND DARLINGS. A LOT OF KISSES TO YOU ON YOUR NIPPLES. HIHI. (okej gick över en gräns där..förlåt...)    Får man komma fram till mig då?- Jätte-superduper-väldigt-himla-otroligt-övermycket-gärna får man det om man nu vågar det. Hade blivit kinda förvånad och känt mig...exposed...men det hade vart coolt. Så kom mina små trollungar (citerar min mattelärare som må ha fastnat i dagisfröken-stadiet)     Komsi komsi små barn