Tuseday morning

Ännu en ny härlig dag ligger framför oss. Det är verkligen fint ute på mornarna nu, frosten som ligger och glittrar i gräset, isen på pölarna och löven som ser ludna ut av den kalla frost som omsveper dem. Jag gillar det, det är fridfullt på något vis. Dessvärre tycker jag inte om det lika mycket när jag kommer ut och det är tre minusgrader kallt, händerna fryser, ögonen tåras och kinderna stelnar. Nej, det är fint att titta på från ett mysigt rum, under ett varmt täcke. Men väl ute i kylan ser jag inte charmen lika stor längre. Hur som haver, Tisdag innebär sovmorgon och jag börjar inte skolan förrän 10.15 idag. Vilket innebär att jag har sovit någon minut extra och hunnit äta min frukost i lugn och ro framför ett avsnitt Elementary (den serien kan jag verkligen rekommendera) samt att jag hunnit fixa i ordning mig utan stress. Det är livskvalitet, det är precis vad jag uppskattar i livet. En blandning mellan stressiga fullspäckade dagar och lugna, tysta och fridfulla sådana. Idag har jag bara 4 lektioner som väntar, vilket känns väldigt skönt. Första veckan efter lov är alltid en väldigt seg vecka, allting går långsamt och kroppen är fortfarande inte van vid tempot. Under lovet hann jag avvänja mig vid stress och press och nu plötsligt är allt detta tillbaka, kroppen var kanske inte helt förberedd och redo ännu. Både lite mer sömn och avslappning kanske inte hade gjort skada, trots allt.Nu ska jag snart ta och packa ihop mina grejer för att åka till skolan, men innan dess ska jag fila lite på en text jag jobbar på och kanske försöka hinna städa i ordning lite så jag slipper det när jag kommer hem. För efter skolan väntar träning, och idag är det hård träning som gäller, samt att jag har en del plugg att fixa med för att känna att jag ligger i fas. Förresten, innan jag går, jag måste bara dela en liten tanke. Jag blev nämligen väldigt skrämd av mig själv och den värld vi lever när snapchat plötsligt slutade att fungera igår kväll. För jag tror inte att jag var den enda som kände mig tom när appen låg nere några timmar och man var tvungen att sluta ögonen utan att ha fullständig koll på vad "omvärlden" höll på med. Det stack lite i fingrarna när jag inte kunde säga godnatt till mina kompisar och när man visste att det inte skulle gå att logga igen förrän nästa dag. Nu är appen fungerande igen och det kändes som att "livet" kom tillbaka i samband med denna app. Men hur sjukt är det inte egentligen att en liten app som denna kan skaka om hela vår värld. Runt om oss är det ständigt oroligheter, det är ständigt krig, det finns hemlösa människor på gatan, barn som inte får den kärlek de behöver, det finns misshandel och grova brott. Men ändå kan en så liten sak som en app göra så stort besvär i vår vardag. Jag förstår inte, jag tycker det är absurt, det är hemskt, det är sjukt, det kan inte vara hälsosamt. Men eftersom att jag själv är en av alla dem som kände paniken när appen lades ner, kan jag kanske egentligen inte säga något. Men jag måste ändå erkänna att vi lever i en fruktansvärt absurd värld och jag börjar undra vart vi är på väg.Nog om det, hoppas ni får en fantastisk Tisdag och att också er snapchat är vid liv igen ;) Skämt och sidor, ta hand om varandra och njut av livet!Vi hörs