Toughts

Hej på er!!  Hoppas allt är bra med er idag. Med mig är det super! Trodde denna dagen skulle kännas jättejobbig med tanke på all den ångest jag bar på igår. Men hörni, det har gått riktigt bra idag och jag är så tacksam! Jag trodde inte att det kunde gå så bra att komma tillbaka efter ett lov, men nu var det motbevisat, haha. Med tanke på att det gick så bra att komma tillbaka till skolan idag vill jag dela en tanke med er. En tanke som slog mig i bussen på väg till skolan idag! Och vad det var som slog mig var av någon konstig anledning nedräkningen till nästa lov. Jag har en tendens att alltid längta efter nästa ledighet och nedräkningen börjar tidigt. Och det är ju  faktiskt bara två månader kvar till sommarlov och hur sjukt är inte det? Förstår ni hur snabbt tiden går? Det är liksom färre dagar kvar till sommarlov än vad det är sen det var jullov. När jag tänker på det blir jag nästan lite skrämd, för det slår mig gång på gång, att tiden går så snabbt? vart tar tiden vägen? Hinner jag med vad jag vill? Vad väljer jag att prioritera och vad väljer jag bort?  Jag tycker verkligen det är svårt att veta på förhand om jag gör något bra av min tid. Om jag lägger tiden på rätt saker och om jag prioriterar det som är viktigast för mig. Jag tycker snarare att det visar sig i efterhand, när valen redan är gjorde och spelet redan slut. Däremot finns frågan ständigt med mig, för jag tycker verkligen att det är viktigt att livet ska kännas värdigt. Och en sak som ofta tar den "värdigheten" från mig är skolan. Det finns gånger då ett misslyckande kan kännas som världens undergång och dagar då livet inte alls går i min riktning. Skolan är en typisk plats där jag kan få de känslorna att ta över, en plats där jag kan låta all min motivation och glädje ätas upp.  Jag har alltid fått höra att vissa saker är viktigare än andra och att valen jag gör spelar väldigt stor roll. Och sedan jag var liten har skolan alltid varit något som folk prioriterar väldigt högt, eller åtminstone rankar väldigt högt på listan av ”viktiga” saker. När jag tänker på skolan har jag väldigt skilda tankar, ibland är skolan något väldigt positivt, något som jag tycker om och som ger mig extremt mycket pannben. Medan den ibland är något av det mest pissiga jag vet och därmed ganska negativt. Beroende på hur jag mår och vilket humör jag är på så betyder skolan så mycket olika för mig. De gånger jag mår dåligt eller känner mig stressad av skolan är de tjocka tegelväggarna och uppradade bänkarna något som kan få mig att må riktigt dåligt psykiskt. Jag har nämligen under en längre period haft en del ångest för skolan, vilket jag tror att väldigt många av oss har. Vad jag har funderat starkt på det senaste är om det verkligen är värt det?   Och mitt svar på det är, nja. Är det verkligen det? Är skolan verkligen värd att må dåligt över?Nu kanske en del av er tänker att jag är helt och hållet från vettet. Det är klart att skolan är viktig och att man ska ta sin utbildning på allvar. Vad jag menar är att det inte är värt att må dåligt över, för när jag räknar på och ser hur min tid bara flyger ifrån mig, ser jag också all den tid i lycka som jag går miste om. Vad jag menar är att det inte alltid går att prestera på topp, det går inte alltid att sätta ribban lika högt. Ibland är det okej att trappa ner, vila en stund och nöja sig med att orka gå dit. För när vi som gamla ser tillbaka på livet är jag säker på att vi endast kommer vilja minnas det som bringat oss lycka och glädje i livet. Vi kommer ångra att vi satsade så mycket tid på något som fick oss att må dåligt och känna press. Jag tror att det är det som gör oss lyckliga som bär oss, att det är de sakerna som stärker oss och kommer ta oss dit vi vill. Ja, skolan är viktig, men DU är viktigare!Om detta motiverar någon eller ingen alls, det vet jag inte i nuläget. Men jag hoppas att mina tankar kan hjälpa någon att förstå sig själv eller någon annan bättre. Ta hand om er, ni är det viktigaste ert liv givit er. Låt inte er värdighet drunkna i alla världsliga problem, ni är värda mer än så!Kram En liten skev morgonbild, men jag bjuder på det ;)