"One day you'll leave this world behind ..."

Hej på er hjärtan!! Min hjärna har verkligen gått på högvarv sedan den hemska nyheten om att Avicii gått bort nådde världen. Till och börja med vill jag verkligen skicka en extra tanke till hans familj, släkt och vänner. En bortgång är inget som kommer med en manual, alla måste hitta sitt eget sätt att gå vidare i livet. Därför önskar jag verkligen att människor kan respektera den sorg som hans nära och kära just nu går igenom.  Det var för någon dag sedan som jag läste ett inlägg som någon postat på instagram, ett inlägg som handlade om just Avicii och allt som han gjort. Vi är nog alla medvetna om att Avicii verkligen satt sin prägel i musikens värld under hans framgångsrika år och jag är säker på att de flesta av oss tycker att det han gjort är väldigt bra. Som de flesta nog vet såhär drygt en vecka efter att den hemska nyheten släppts, har Avicii, Tim Bergling, haft en tuff period i sitt liv. "Han var en ömhudad kille som älskade sina fans men skydde rampljuset." skriver hans föräldrar i ett öppet brev till sin son.  Vad jag inte kan förstå är hur människor inte kunnat reagera OCH respektera att han mått dåligt. Människor har vetat om vad Tim kämpat med, men ändå pressat honom till att göra mer och jag kan inte ens i min vildaste fantasi förstå hur människor har hjärta nog att trycka på någon som redan ligger ner. Alla kände vi igen Avicii och den framgång som han gjort, men hur många, förutom närmsta familjen, visste någonsin om vem Tim var? Hur många av oss tänkte någonsin på hur Tim kände? Hur Tim mådde? Jag kan vara helt ärlig och erkänna att jag inte hade speciellt bra koll på att världsstjärnan, killen som synts på alla social medier, på alla stora bildskärmar och ständigt på Spotifys topplista, hade det så tufft. Så tufft med att finna lycka i livet, så tufft med att finna mening till liv, och så tufft att finna själva livet.  Jag kan inte låta bli att fälla en tår när jag läser brevet som hans flickvän skrivit till honom på sin instagram, eller brevet som hans föräldrar skrivit för att förklara för världen hur deras son egentligen mådde. Bakom all framgång, bakom all musik och bakom alla turnéer. Nu är det försent för världen att ändra sin skeva syn på offentliga människor och det är för sent för världen att ge upp och sluta pressa den stackars människa som inte orkade mer. Som inte orkade mer, och det på grund av oss. Nu är det försent och det är något vi aldrig kommer kunna ändra på. Hur mycket vi än vill och hur mycket vi än önskar. Det är försent nu. Vår stora förebild. Sveriges största musiklegendar. Flera människors bästa vän. Och två människors son. Han är borta nu. Vad jag tycker är ännu mer skevt, mer än att människor trots han sa ifrån i sin dokumentär fortsatte att pressa stenhårt, är att vi nu i efterhand sörjer Avicii. Vi sörjer Avicii och inte Tim. Tim var Avicii men Avicii var inte Tim. Det är på något vis som att det skulle vara okej att sätta pressen på en offentlig person skyhög, att inte reagera, att inte acceptera eller respektera förrän det är för sent. Förrän vi står där och nyheten om att ett liv just lämnat jorden når oss. Vad vi glömmer bort är att bakom varje artistnamn finns ett verkligt namn. Ett namn som tillhör en människa. En människa som har precis samma känslor och precis samma smärtgräns som en annan. Bakom ett artistnamn, tusentals fans och en fantastisk framgång finns någon som fungerar precis likadant som en vanlig människa. Något som har ett hjärta precis som dig eller som mig. En människa som inte heller klarar av att ta hur mycket som helst. Trots att det fanns tusentals fans och lika många hjärtan som slog för Avicii, kunde det aldrig vara nog för att hjärtat skulle fortsätta slå hos Tim.  Jag tycker att det är otroligt konstigt att vi avgudar Avicii och sörjer Avicii som om han vore en Gud och det enda som någonsin betydde något. När det enda Avicii själv ville var, att bara få vara Tim. Tim Bergling, precis som han föddes till att vara. För Tim var Avicii, men Avicii var inte Tim. Jag kan inte förstå hur människor fortfarande inte kunnat öppna ögonen för vem Avicii egentligen var. Vi säger oss tycka synd om Avicii för hur han mådde, men ändå kan vi inte, trots att vi nu har facit i hand, förstå att det var Tim det var synd om och inte Avicii. Vår idol sa detta till oss innan det var försent, och vi gjorde vårt val. Valet att inte lyssna. Vi hade chansen att ha världsstjärnan kvar hos oss. Men mänskligheten förstörde det liv som stjärnan bar, och nu är det försent för oss att ändra synen på den människa som Avicii egentligen var och den människan han ville vara.  Så nu ber jag er att försöka förstå det som han så länge försökte säga till oss. Tim, människan bakom all framgång, människan som skapade Avicii, han mådde inte bra. Han klarade inte pressen. Han vill inte vara Avicii. Han ville vara Tim. Så jag ber er nu att verkligen respektera honom med den respekt han förtjänat för längesen. Jag ber er att respektera Tim, eller Avicii om ni så vill, och låta honom bli ihågkommen som den han ville bli ihågkommen som, Tim. "Han var en ömhudad kille som älskade sina fans men skydde rampljuset."  Nu vill jag verkligen att vi respekterar det och låter honom vara Tim, Tim bortom rampljuset. Och jag hoppas, från djupet av mitt hjärta, att människor lär sig av sina misstag och aldrig någonsin pressar en människa, kändis som vanlig, så hårt igen. Så långt att döden är enda utvägen. Jag ber er därför att sluta sörja Avicii och börja sörja Tim. För det var inte Avicii som mådde dåligt och inte klarade av pressen, det var Tim! Ta vara på människorna runt omkring er och behandla varandra med respekt. För livet kan ta en oväntad vändning! <3 Kram