"Man kan inte vinna om man inte vågar förlora"

Jag läste Mathilda Fjällmans blogg häromdagen och stötte på ett inlägg där hon skrivit om drömmar och självkänsla (ni kan hitta det inlägget HÄR) och det hon skrev föll mig verkligen i smaken. Det var både väldigt inspirerade och tankeväckande, vilket jag tycker om. Hon ska ha all cred för citatet "Man kan aldrig vinna om man inte vågar förlora" för detta är något jag kommer bära med mig varje dag framöver!Eftersom det väckte så mycket tankar och funderingar hos mig hoppas jag kunna väcka några hos er också. Kram  Som sagt fick hennes inlägg och tankar verkligen mig att tänka efter. Eftersom att drömmar och mål är en av mina största passioner passade dessa tankar verkligen bra ihop med mina. Men trots att jag är väldigt målmedveten är jag inte alltid så självsäker som jag kanske borde vara. "Man kan inte vinna om man inte vågar förlora", jag fann verkligen detta inspirerande. För när jag läst det några gånger och funderat över vad det verkligen betyder inser jag vilken fullständig fullträff det är. För anledningen till att jag har så mycket mål i livet är för att jag vet vart jag vill. Jag är väldigt säker i frågan om vart jag vill komma och vem jag vill bli. Men trots detta är jag inte alltid självsäker nog att lyckas ta mig dit. För även fast jag vet om att jag kan ta mig precis vart jag vill i livet om jag bara går in helhjärtat och vågar satsa, så är rädslan för att förlora större än viljan att vinna. Och när jag läste det som Mathilda skrev blev det så uppenbart för mig att det är rädslan för att förlora som stoppar mig så ofta.  Jag har alltid siktat mot stjärnorna och drömt stora drömmar. Det har aldrig funnits någon gräns för vilka mål jag satt upp i livet. Men det har funnits tydliga gränser när det kommer till hur mycket jag varit beredd att satsa för att ta mig dit. Ibland har jag kanske till och med fått släcka mina drömmar för att de är för "svåra" att förverkliga och min självkänsla för svag för att klara av utmaningen. För något år sedan hade jag nog förklarat detta fenomen som att tiden inte räcker till. Att jag inte hinner satsa, hinner försöka och hinner leva för att nå mina mål. Jag skulle nog bestämt sagt att det finns andra saker i livet som tar min tid och som skulle vara mer värda tiden.  Men efter att ha läst vad Mathilda skrev och verkligen funderat grundligt över vad det innebär har jag kommit fram till att det inte alls handlar om tid. Att det inte alls finns vissa mål eller ting i livet som är mer eller mindre värda min tid. Nej, det enda som stoppat mig är rädslan för att förlora. Nu när jag landat i detta och förstått att det hela tiden endast handlat om en för svag vilja och en lite för stor rädsla, har jag också förstått att det är den rädslan jag behöver jobba med för att ta mig hela vägen.    Och då kan man fråga sig hur man blir av med sina rädsla? Och om det ens går att bli av med den? För ett par veckor sedan skulle jag säga nej. För att en känsla, som rädsla, är något overkligt, något som egentligen inte finns. Vilket innebär att det skulle vara omöjligt att bli av den eftersom det inte finns något att göra sig av med. Däremot lyssnade jag på en podd för ett tag sedan och då fick jag ett perfekt svar på frågan. I och med att rädsla är ingenting alls överhuvudtaget är det enda vi kan göra att fråga oss vad som är det värsta som skulle kunna hända om... I detta fall skulle frågan vara, vad är det värsta som kan hända om jag går all in? Vad är det värsta som kan hända om jag "förlorar" matchen? Och om vi skulle fundera på det tror jag att 99,9% av oss skulle komma fram till att det värsta som skulle kunna hända är precis som med rädslan, ingenting. Det enda vi i så fall skulle behöva vara beredda att göra är att försöka en gång till och hoppas att det går bättre den gången.  Jag har alltså insett nu att det aldrig kommer gå att vinna om jag inte vågar ta risken att förlora. För hur ska jag ens komma i närheten av seger om jag är så rädd för förlust att jag inte vågar satsa alls? Jag tror att det är omöjligt att fullfölja sina drömmar och nå sina mål om man inte är beredd att ta risken att förlora. "Ett snedsteg förstör inte hela matchen", och så tror jag att det mesta i livet fungerar. För om det vore så att varje litet fel skulle räknas hade ingen av oss stått raka i ryggen idag. Att "förlora" behöver rimligtvis inte betyda att vi har misslyckats. Hur ska vi någonsin veta vilken väg till målet som är den rätta om vi inte vågar försöka? Livet kommer inte med en manual, det finns inga regler eller instruktioner som berättar för oss hur vi på bästa, eller lättaste sätt "lyckas". Varje mål kommer med flera vägval, antingen väljer vi höger eller också väljer vänster. Det är 50% chans att vi kommer framåt och 50 att vi förlorar. Men hur ska vi någonsin kunna veta om det var höger eller vänster som ledde oss i rätt riktning om vi inte vågade ta risken? Det finns en risk att förlora, och därmed behöva tänka om, kanske till och med börja om från början. Men då vet vi åtminstone vilken väg vi inte ska välja nästa gång och därmed är chansen till vinst större. Det kanske inte handlar om att välja höger eller vänster, det kanske finns tusen vägar att välja mellan. Men för varje gång vi vågar ta risken att förlora är vi också ett steg närmre att kunna vinna. Vissa gånger kanske du väljer rätt väg från början, andra krävs det lite mer uppoffring och lite mer pannben för att komma i mål. Men aldrig är det någon som frågar om vägen till mål, det är vad du uppnått när du når mållinjen som är intressant. En del får köra upp 10 gånger innan de har sitt körkort, andra klarar det på första försöket. Trots detta är bådas körkort värt lika mycket och ingen skulle bry sig om vem som tog den "enklaste" vägen till målet. Det är resultatet som är det viktiga! Vi kämpar alla med olika saker i livet och mitt vinnande koncept behöver rimligen inte alltid vara ditt. Vi tar oss alla igenom motgång olika, och firar även vinsten på olika sätt. Det kan finnas mer än en väg som är rätt, det gäller bara för oss att hitta den vägen. Första gången mina föräldrar släppte iväg mig på egna ben kunde jag inte springa iväg utan problem. Det var vingligt och jag föll, och jag föll flera gånger. Men när de släpper mig idag kan jag springa iväg på egna ben utan att falla. Det tog ett tag innan jag kom i mål. Men jag gjorde det. Jag kanske inte tog den mest glamourösa vägen, jag tog det kanske mer den hårda vägen. Jag fick smaka asfalt och bita i det sura äpplet, försöka igen och igen, men idag står jag här. Jag har hittat en väg i mål, en egen, unik, och alldeles perfekt väg. Jag tog risken att förlora, och flera gånger gjorde jag det också, MEN jag såg till att ta mig i mål, och idag står jag på andra sidan mållinjen med en guldmedalj runt halsen. "Man kan INTE vinna om man inte vågar förlora"Jag tackar verkligen Mathilda för dessa ord. De har verkligen besvarat så många av mina "misslyckanden". Man måste våga förlora om det överhuvudtaget ska gå att komma i mål med en vinst. Jag ska bära med mig dessa ord och plocka fram dem när jag är osäker, funderar för mycket eller helt enkelt inte vågar köra all in. Det handlar inte om vem jag är eller hur jag är. Det handlar om hur mycket jag är beredd att satsa!Vägen är inte alltid spikrak, men kom ihåg att det är omöjligt att vinna om du låter rädslan att förlora ta över!Kram