Dachau concentration camp

Hallå på er! Jag är äntligen hemma igen. Hemma från Tyskland och München och det känns verkligen skönt. Har längtat hem sedan jag åkte och om jag ska vara ärlig har jag nog aldrig haft så grov hemlängtan som jag haft under dessa fem dar. Nu kanske det låter som en resa värre än en mardröm och det var det väl egentligen inte. Bara det att jag var sjukt orolig innan resan och hade stunder när jag var där, då jag också var väldigt osäker. Svårt att förklara hur det kändes men det har inte varit helt hundra hela veckan, det måste jag erkänna. Men trots att det inte känts bra 100% av resan så har det funnit stunder och saker vi gjort som känts jättebra också. Vi besökte ju till exempel Dachau, som är ett koncentrationsläger sedan andra världskriget. Något som verkligen var en stark upplevelse. Tror det var nyttigt för mig att se det trots att det var extremt tungt också. När man får se allt så konkret förstår man verkligen det man fått berättat för sig och vilken hemsk händelse det var. Det gjorde verkligen ont i hjärtat att se bilder på de så oskyldiga människor som tvingats spendera sina liv i fångenskap. Helt ovetandes om vad som var tanken med deras liv. Att se hur dessa människor fick bo, vart de fick arbeta och vart nazisterna sedan skulle ta deras liv ifrån dem var bara helt sjukt. Bara av att gå innanför grinden, öppna porten in till det som dessa människor trodde var en plats där livet skulle bli bättre gjorde mig illamående. Över grinden in till detta hemska läger stod det nämligen på en skylt "Arbeit macht frei", vilket betyder "Arbete gör dig fri". Bara av att läsa den skylten fick jag en klump i magen, att människor kan göra en sådan sak, som att lura människor in till deras död. Jag kan inte förstå. Det är så långt ifrån mina värderingar, min människosyn och min moral, att jag nästan inte ens kan förstå att detta faktiskt har hänt. Jag nekar absolut inte andra världskriget och alla dessa hemska koncentrationsläger som kom där till. Men jag måste medge att det är extremt svårt att förstå att detta har kunnat hända. Att människor kan vara så grymma. Nu ska det också tilläggas att det inte var hela koncentrationslägret som var kvar. Delar av det finns inte mer, till exempel flera av de hus där fångarna fick bo. Det fanns endast två av trettiofyra kvar men jag kan berätta att det räckte gott och väl med de två som fanns kvar för att se hur hemskt de levde. Hur kalt och trångt det var i deras små baracker. Jag kan bara föreställa mig hur kallt det var på vintern (då de inte direkt fick några vinterkläder att ha på sig) och hur varmt det måste varit på sommarn. Hur sjukdomar måste spridits lika snabbt som vinden med tanke på hur trångt det var mellan sängarna. Och hur svårt det måste varit att få nog med sömn för att klara av arbetet, när alla inte ens hade en egen säng att sova i.Även ugnarna där liken kremerades fanns också kvar, och att veta att jag gick in i ett rum där flera tusen människokroppar bränts till aska gjorde mig än mer illamående. Det var en extremt stark känsla att gå in i dessa rum och se ugnarna som för 70 år sedan användes för att bli av med alla lik. Jag kan inte förstå hur människor kunnat använda dessa ugnar och bränna upp de rester som fanns kvar av fångarna som tvingats ge sina liv för nazisterna. För mig är det helt ofattbart att människor kan ha hjärta att göra en sådan sak, jag blir upprörd bara av att tänka på det. Men det som kanske tog hårdast på mig var när vi kom in gaskammaren. Gaskammaren på Dachau hade inte använts speciellt många gånger, men det var verkligen tungt att gå genom den ändå. Ovanför dörren in till denna kammare stod det med stora bokstäver "BRAUSEBAD" vilket betyder dusch på tyska. Man lurade alltså fångarna att gå in i detta rum, detta rum de trodde var en dusch, för att sedan gasa ihjäl dem och bränna upp dem i de tidigare nämnda ugnarna. Något som gjorde mig riktigt illamående var att rummet utanför den så kallade "duschen" hade en skylt där det stod, "WARTEZIMMER" vilket på svenska betyder väntrum. Alla dessa lögner får mig att tappa aptiten. Detta rum, så kallade "väntrum", var alltså mer eller mindre väntrummet till döden. Hur kan man so människa vara så grym, känslokall och hemsk? Jag tycker verkligen att det är viktigt att vi pratar om detta trots att många kanske skulle påstå att det hände för så längesedan att det kan kvitta. En sån här sak får aldrig någonsin hända igen och därför tror jag att människor måste vara medvetna om konsekvenserna av vad som hände på detta hemska ställe. Och jag tycker verkligen att alla som har chansen ska besöka ett koncentrationsläger, t.ex. Dachau för att med egna ögon få se vad som pågick på denna plats för 70 år sedan. För att själva få bilda sig en uppfattning om vad som hände bakom murarna toppade med taggtråd. För att själva få en bild av hur allt såg ut och hur många liv dessa hemska läger kostade. Jag var på ett, ETT, av dessa läger och det fanns många fler än så. Det fanns både de som var mindre och större och det är först efter att jag varit på Dachau som jag kan förstå hur många liv som har fått duka under för nazisterna. Nej, nu måste jag lämna Dachau om jag inte ska bli alldeles för frustrerad. För är det något som gör mig riktigt upprörd så är det när människor tar sig rätten att ta någon annans liv som betalning för sin egen vilja. Usch, det finns inte ens ord nog för vad jag tycker om sådana människor. Hur som haver, detta var verkligen en stark upplevelse och något jag tackar Tysklandsresan för. Trots att resan i sin helhet inte var exakt vad jag skulle önskat så var detta en sak jag kanske inte skulle fått möjligheten att se annars och det är jag verkligen glad att jag fått göra. Det väckte extremt mycket tankar och funderingar, samtidigt som jag nog aldrig tidigare varit så arg och upprörd över en händelse som skedde för 70 år sedan. Dessa tankar och funderingar ska jag verkligen bära med mig genom livet. Jag tänker att jag ska dela med mig av några bilder från Dachau också så att ni lite lättare kan bilda er en uppfattning om vilken hemsk plats det var. Jag hoppas att er vecka varit bra och att denna börjat bra likaså. Ta hand om varandra, sprid kärlek. En sådan här sak ska aldrig få hända igen!KRAM   Peace and love <3