TRE ÅR

Nu har ännu en sommar snart passerat. Ännu en sommar utan dig. Tre år sedan vi sågs för sista gången, på dagen igår. Tre år. Hur kan det kännas som igår men samtidigt som en evighet sedan? Jag tänker på dig flera gånger varje dag. Undrar hur du har det. Längtar efter dig. Saknar. Funderar över hur livet skulle sett ut om allt varit annorlunda, om du blivit frisk. Hur det hade varit om tre år av sorg istället ersatts av tre år av glädje och lycka. Vi ville så mycket mer men vi fick aldrig chansen. Ditt liv togs ifrån dig, livet som bara hade börjat. Jag kommer aldrig kunna släppa det och jag kommer nog aldrig sluta tänka på hur livet hade varit om detta inte hänt. Om vi hade fått ett gott slut på denna mardröm. Jag önskar så att du var här. Att du fick vara med. Se allt det jag ser och vara med på det jag gör. Och din familj. Dina fina föräldrar, dina syskon och syskonbarn. Barna har blivit så stora nu sedan sist du såg dom. Två av dom hann du aldrig träffa, det gör ont i mig. De är så fina. Jag är tacksam att jag har alla dina i mitt liv, de påminner mig om dig. Jag tror nog att du ser allt som händer här ändå, jag hoppas det. Hoppas att du är med oss från någon annanstans. För alltid i mitt hjärta.Kärlek