Sorg

Att lära sig möta sina känslor Det gör oss levande som människor om vi kan ta emot livet så som det är i hela dess spektrum från ljus till mörker. Redan som litet barn får man lära sig att bemöta olika känslor. För det mesta får vi öva oss på små saker först, men ibland står vi oförberedda inför mycket svåra upplevelser. Det är viktigt att respektera ett barns känslor. Hur vi bemöts som barn kommer att påverka oss resten av livet. Om vi får lära oss att våra känsloyttringar är ovälkomna, kommer det att finnas kvar hos oss även som vuxna. Ofta behandlas flickor och pojkar olika. Flickor tillåts visa sina känslor mer än pojkar. När en pojke får höra att pojkar inte ska gråta, kan han även som vuxen man ha svårt att visa sin sorg och därmed också att bearbeta den. Stor saknad kan upplevas lika starkt som sorg, särskilt hos barn. För ett barn kan förlusten av en älskad leksak utlösa sorg. När man slutar arbeta kan man sörja kontakten med arbetskamraterna, att inte längre få fullgöra en uppgift och känna sig behövd. Vid en skilsmässa kan man förlora en partner som stått en nära. Förlusten kan vara lika definitiv och sorgen lika stor som om han eller hon hade dött, men det kan vara svårare att hitta ett accepterat uttryck för sorgen. När man åldras ser man sin kropp förändras. Huden blir rynkig och håret glesnar. Kanske måste tänder dras ut eller en sjuk kroppsdel opereras bort. Bit för bit tvingas man sörja förlusten av det som hörde till bilden av en själv. Även framtidsdrömmar är en del av identiteten, och man sörjer också sina förlorade drömmar. En stark känsla Sorg är en stark känsla som tar mycket kraft av oss. Den kan göra att vi mognar, men den kan också förändra livet så att det blir mer tomt och beskuret. Människan är en helhet, och till henne hör också det som finns närmast, hemmet, familjen och vännerna. När vi förlorar något av detta bryts en relation och det blir tomrum omkring oss. Precis som andra känslor som kärlek och glädje, hat och vrede, finns också sorgen med oss hela livet. Glädjen och sorgen är varandras motpoler men också varandras förutsättningar precis som livet och döden är det. Sorgen är en process. Den ändrar sig från dag till dag. Den kan följas som en slingrande stig i ett landskap där man gång efter annan kommer fram till nya utsiktspunkter. Ibland tycker man sig se samma saker som förut, men riktigt lika är det ändå inte. Landskapet förändras hela tiden. Denna vandring, denna process, brukar kallas för sorgearbete.  Många olika känslor finns i sorgen Det är vanligt att andra känslor som ångest, vrede och skuld blandas in i sorgen. En människa som förlorat en närstående har ofta en känsla av skuld, det kan gälla något aldrig så litet och betydelselöst i andras ögon. Det går inte att vifta bort sådana känslor med att ”du har ju gjort allt”. Ibland finns det ett verkligt underlag för skuldkänslan, men ofta finns inte det. I och med att vi har frihet att välja hur vi lever har vi också ett ansvar. Att vi har känsla för det som är rätt och fel, det vi gjorde och det vi tycker att vi borde ha gjort, det är ju just det som utmärker oss som människor. Det är vanligt att den som sörjer blir arg. Ilskan kan rikta sig mot den som sviker genom att dö. Den kan också rikta sig mot andra, till exempel vårdpersonal.