m

Nu har man iallfall kommit i depp period allt jag görallt jag tänker blir bara fel feeel!.Känner mig så besviken på mig själv sitter ochklandrar och nojar sig för igenteligen ingenting!..Jag har en stor saknad en stor sorg just nu finns det ingetsom kan ändra om mina känslor tror jag if. Jag har försökt med allt tro mig, Jag behöver min mamma jag behöver henne.. Iblandundrar jag om jag är så stark att jag klarar mig i framtiden utan en bit av mitt hjärta svävar i himmelen, mitt hjärta är somett pussel är någon bit borta så stannar de fortsätter pumpa när bitenhar hittat sin platts igen.. Åren har gått har enu inte fort bort minÄrädsla av obehag av att gå till kyrkogården tända ljus åtoch egna lite tid till Mammi, Jag trode att jag var stark att jag har blivitstarkare i mitt inre men ibland undrar jag verkligen om hjärnan har blivit lurad.. En tid i mitt liv hade jag väldigt nära att enu en bitav mitt hjärta skulle falla.. Jag var rädd jag var tom innom mig endag kom biten tillbaka och jag kunde fortsätta mitt liv som Elina..Mycket känslor många tankar..  Min stora världefulla idol är tillbakaoch jag kan vara "lillan" / "ina" som gammla vanor..Mitt tro kunna lita på folk är svagt riktigt svagt, orkar inte gå inpå detalj. En person jag litar 1000 procent på är Pappa en som verkligen kämpat för att kunna få min tro på..Han är inte den som sviker.