TIME

Photo. Sylvia Krzysztofek       Om det är något som skrämmer mig så är det tiden, jag känner mig alltid så stressad av tiden, att den aldrig räcker till.. Jag är inte rädd för att dö, det har jag nog aldrig varit, men jag är rädd för att just inte ha tillräckligt med tid.   Jag fattar inte hur det kunde kännas som att ett sommarlov när man var liten var som en livstid och nu känns tre månader som tre veckor. Hur är det möjligt!? Jag är så rädd för att spendera tiden fel, allt som jag vill göra och borde göra innan tiden tar slut och innan man blir gammal och tittar tillbaka på sitt liv, så att man kan känna att man spenderade sin tid väl. Det finns så mycket som jag vill åstadkomma och så många jag vill spendera tid med...    Jag tycker det är så jobbigt att se när alla i ens närhet åldras för att det är ett tecken på att tiden går, inte för att jag vill att tiden ska stå still, bara att det hade saktats ner lite. Jag vill kunna njuta av varje sekund men tiden går så snabbt att njutningen ibland blir till stress, en stress att inte hinna med.. För när man väl sätter sig ner och försöker njuta av att till exempel spendera riktig tid med sitt barn så känns det ändå inte som att min hjärna till hundra % är där för att man på något sätt känner den där stressen över att den tiden snart är över, och man har en massa andra saker man också borde göra vilket resulterar i att det blir inte den quality time som man egentligen vill ha vilket i sin tur leder till att jag får lite dåligt samvete..   Det är något som jag verkligen kan känna, dåligt samvete för att jag inte spenderar mer tid med min familj och vänner i Sverige, men jag vet ju att det inte går för jag har min egna familj i Chicago just nu, men det är ju också tidens fel, att jag missar så mycket TID med dem där i Sverige...   Så det är helt enkelt tiden som jag både är arg och rädd för egentligen, ge mig mer tid helt enkelt för jag har så mycket att ge av mig själv.