Mitt drömyrke

Jag tänkte dela med mig av lite tankar idag.   Mina drömmar är inte superroliga men jag tänkte dela med mig i alla fall. Jag drömmer om att komma in på Mäklarskolan till hösten. Jag har insett att det nog är detta jag vill tillbringa mitt liv med att göra. det är ett yrke som har funnits i många hundra år, det är ständigt omväxlande och hela tiden nya objekt att få ut på marknaden. Jag tror detta är ett yrke som passar mig bra. Vägen det tagit att komma fram till detta innefattade en flytt norrut, ensam, en utbildning med lärare som var så dedikerade att man blev tårögd och framtidskunskaper så det heter duga. Både på gott och ont.   Jag började min resa som sextonåring då jag flyttade helt ensam till Halmstad. För många så är det extremt skönt att slippa sina föräldrar, skaffa nya kompisar och inte ha någon som ständigt vakar över en. För mig var det sisådär. Efter ett första boende på tio kvadrat, med sneväggar, grön heltäckningsmatta och ingen isolering, flyttade jag till en stor (jämfört med tidigare) etta på 18 kvadrat, med egen kokvrå och toalett. duschen låg i källaren, men inget jag brydde mig om. Till en början var det underbart, äntligen ett "eget" ställe. Men efter att ha fått en enorm hemlängtan, tankar om att hoppa av utbildningen, byta från en skola på trehundra elever till en på strax över tusen kändes för stunden underbart. Det innebar ju att jag fick flytta hem. (jag vill tillägga att ingen tvingade mig att stanna kvar!) Dagarna gick och allt blev ordnat, jag skulle börja i en samhällsklass efter sommaren. Jag berättade det för mina vänner och alla blev lika chockade som besvikna. Jag började att tänka. "tänk om jag gör ett misstag?" enklare sagt än gjort hoppade jag av erbjudandet och stannade kvar i Halmstad. På sommaren vart jag säker på att jag gjort rätt beslut. mitt i härvan fann jag en ny lägenhet, en etta, MED SEPARAT KÖK, eget badrum och en ganska stor klädkammare, allt intryckt på drygt 30 kvadrat. En perfekt lägenhet. Här trivdes jag. Dagarna gick och jag var säker på min utbildning. Arkitekt skulle jag bli.   Jag hann inte mer än flytta hem efter studenten för än jag började ifrågasätta vad jag skulle göra med mitt liv. Det som en gång var självklart var numera bortsuddat och kvar var ett tomt moln, lite smått grått och regnigt.   Jag fick ett deltidsjobb på en förskola i Malmö under tiden. Jag började jobba och trivdes utmärkt. En dag slog det mig. Mäklare skulle jag bli! det var som en blixt från klar himmel, det är detta jag vill göra! Lyckan var total tills det att jag insåg att jag inte hade matematik kompetensen som krävdes för att komma in på linjen. Jag började plugga matte. Kuggade provet. kände mig misslyckad. Nu är jag tillbaka igen, fortfarande jobbande på förskolan, snart påbörjad mattekursen, och lyckligare än någonsin. Varför? Jo, för jag lever tillsammans med mitt livs kärlek och mår prima.     Jag inser nu på efterhand att jag gjorde en snabbspolning på de senare åren, men ni fick i alla fall en liten inblick till varför jag vill bli mäklare. eller?   Anledningen till att jag vill bli mäklare är för att det är ett socialt arbete, med mycket människokontakt, tankeverksamhet och glädje. Jag vill förmedla känslan av frihet. Friheten att köpa precis det hus eller lägenhet du vill ha. Jag vill hjälpa folk att hitta sitt drömboende. Det är meningen med mitt liv. I alla fall på arbetsfronten.       Shalom så länge!