En dag som många andra

Hungrig och alldeles klarvaken ligger jag i sängen såhär klockan 01:14 på natten och filosoferar. En vanlig dag med andra ord. Veckor har passerat utan att jag skrivit en rad. Det är synd. Jag älskar ju att skriva. Eller, jag brukade älska att skriva. Trist va? Men jag skriver aldrig något glatt när jag är sorgsen. Det funkar inte så. Och just nu är jag väl rätt sorgsen. Då håller jag mina texter för mig själv. Sorg är fint på något sätt. Enligt mig. Men det kanske bara är jag. Därför har ni inte hört från mig på 15 dagar.   Jag vaknar tidigt dagen efter texten är skriven och gör i ordning en fin frukost, skickar iväg ett medelande och sätter på ett nytt avsnitt av pretty little liars. Lycklig som in i helvete.