Tuttar, tuttar, tuttar...för er som undrar hur det gick.

Bilder säger mer än 1000 ord. Eller vad är det man brukar säga. Jag kan nog säga för första gången, att det ordspråket fått "ett anskte". Visst har jag funderat på "OM" jag verkligen "BORDE" lägga ut dessa bilder. Jag har låtit den värsta morfinpåverkan lägga sig innan jag bestämde mig för att göra precis det. Jag har ju berättat om min resa till mitt mål ( Ett av dem) och att inte låta er se resans destination, vore som att inte se upplösningen i en spännande film. Bilderna ovan visar , som ni kanske förstår, hur brösten ser ut så kort som ett par timmar efter operation. Läkning kommer pågå i några månader innan bröstens slutgiltiga form är helt klar. Nedan är ett foto innan operation ( Lite blygsammare med BH) Detta foto tagit samma morgon som operation. Storleken på den BH:N är 90 H. Efter mina "nya" bröst är läkta, kommer jag nu ha ca 75 C.   Detta var lite basfakta om det estetiska. Om ni är intresserade om förloppet, vistelsen på avdelning 26 på Sahlgrenska och smärtupplevelse, så fortsätt läs. Annars tackar jag för visat intresse!   Jag kom in på avdelning 26 på Sahlgrenska universitetssjukhuset kl 07.30 i lördags den 30:e november. Vi var tre tjejer i mitt rum. Alla för samma operation. Min goda vän C, agerade chaufför och stöd under morgonen, ända fram tills det var min tur att rulla ner till förberedande rum utanför operationssalarna. Där spelades lugnande musik. Hur länge jag låg där, vet jag inte. den lugnande tabletten jag hade fått inför, gjorde mig ganska ointresserad av tid och rum. Det kom en och annan säng utrullande innan det tillslut var min tur att rulla in för operation. Narkosläkare, sjuksystrar, kirurger i nästan exakt samma mundering presenterade sig och berättade sin roll genom proceduren. Jag blev sövd och deras jobb var igång. När jag vaknade visste jag inte om det hade gått 5 minuter eller 5 timmar. Tiden under narkos är bara ett vakuum. Det var skönt att somna, det är det jag minns.   Jag opererades kl 12.00 och vaknade kl 15.00. När jag väl slått upp ögonen och vilat en kvart, blev jag rastlös och kissenödig. Jag frågade fint om jag fick kliva upp och gå på toaletten. Sköterskan var lite tveksam till hur vida stabil jag var på benen, men det gick bra. De allra flesta ligger och tar igen sig i sängen en eller ett par timmar efter uppvaknande, men jag var tvärrastlös. Jag blev strax därpå uppkörd till mitt rum, där mina två rumskompisar också befann sig. Dom var klara innan mig.   Smärtan som jag hade väntat mig, hölls generöst borta med värktabletter och jag kan glatt berätta, att den oro och ångest jag haft inför just smärtan vart en smula...onödig. Man anpassar sig snabbt till sin begränsande rörelseförmåga och om man skulle sträcka sig för långt eller lyfta någonting olämpligt tungt så får man sig en läxa, den saken är klar.   Under natten var smärtan dock ganska svår. Detta avvärjdes med långtids samt korttidsvärkande värktabletter. Vid ett tillfälle grät jag av smärtan men även det hjälptes av tabletterna. Mycket tabletter under de första dygnen, är nödvändigt om du inte är immun mot smärta eller har principer mot att ta smärtstillande.   Att äta var för mig lite svårt då jag reagerade med lite illamående på morfin. Mina rumpkompisar åt däremot utan problem, så det där är olika.   Det blev inte mycket sömn under natten  av blandade orsaker. Jag fick ofta byta ställning, dock endast på rygg, så det var svårt att variera. Gick upp lite och kollade på TV i dagrummet, som i mitt fall fick agera "nattrum".   Klockan 11.00 igår, söndag den 1 december, blev jag hämtad av släktingar och sedan dess har hemvistelsen flutit på. Med ett schema på medicinering, direktiv om både vila och rörelse och restriktioner, har jag det nu ganska bra. Vred dock mig i sömnen till sida, vilket gjorde förbannat ont. Sånt händer.   Man behöver hjälp hemma ett tag efter operation, så se till att du har det, om du skall opereras. sväljs stoltheten och be om och ta emot hjälp, även med saker du tycker är " löjliga".   Snart kommer jag börja fokusera på mer recept och även på hur man kommer igång med träning på bästa sätt efter denna typ av operation. Stay tuned!   Kram / Mickan