V.33

Vecka 33 är äntligen här! vilket betyder att 7 månader och en vecka har gått. Nu börjar tiden gå ganska fort och jag börjar bli nervös inför förlossningen. Barnet: Väger nu ungefär 2 kg och är ca 45cm lång i slutet på veckan och kan jämföras i storlek med en ananas! Eftersom att det nu kan urskilja mörker och ljus så kan det skilja på dag och natt och börjar få en helt egen dygnsrytm vilket jag tydligt märkt av då han ofta vaknar när jag ska sova... Ofta kan det mönster som barnet haft i magen även fortsätta efter förlossningen ett tag vilket kan vara skönt att veta. Nu växer barnet för fullt (250g per vecka) Huden har slätats ut och musklerna har utvecklats. Mamma:  Braxton Hicks sammandragningar är vanligt att få under den senare tiden av graviditeten och får magen att spänna ihop sig så att den blir väldigt hård och spänd. Skillnaden mellan dessa och riktiga förvärkar är att Braxton Hicks inte ska göra ont och försvinna ganska tätt efter att man bytt position på kroppen. Jag har känt av dessa sammandragningar och dom är ganska obehagliga och jag tycket faktiskt att dom gör lite ont. Men dom har alltid försvunnit efter ett tag och jag har inte känt mig orolig :) Jag tror precis på vad barnmorskan säger, när du väl har riktiga värkar så kommer du att veta det med en gång (Aj!) Vanliga symptom i vecka 33 är - Överhettning   Den ökade blodmängden kombinerat med en ökad metabolism gör att kroppen lätt blir varm. Mina lakan behövs bytas typ varje morgon... - Huvudvärk Hormonförändringarna som sker i kroppen kan orsaka huvudvärk. Det kan också stress och uttorkning göra. Därför är det jätteviktigt att dricka mycket vatten även om man måste kissa 100 gånger per dag.  - Gravidhjärna Precis som jag och antagligen 99% av alla gravida upplever. Allt viktigt glöms bort, och ibland när man öppnar kylskåpet ligger fjärrkontrollen där i?! Att tappa saker och sedan börja gråta är inte heller ovanligt. Gravidhjärna beror på många saker, främst tror jag att det är för att man är väldigt nervös och upptagen med att landa i att man ska bli mamma om några månader så allt annat liksom glöms bort på något sätt haha.  - Svårigheter att andas Både barnet och livmoderkakan har vuxit till sig rejält i storlek och trycker upp mot lungorna. Det leder till att det känns som att man sprungit ett maratonlopp fast man egentligen gått upp för en liten trappa. Att böja sig ner är också nästan omöjligt utan att låta som en brunstig ko. Och att sova med sin partner är bara taskigt för jag lovar att ens andning hörs upp till grannarna.  Egna reflektioner:  Jag känner igen mig i alla symptomen förutom huvudvärken. Och utöver det är jag EXTREMT trött, och kan ändå inte sova på nätterna? Jag kan vara hur trött som helst under dagarna men så fort klockan slår över 12 blir jag klarvaken, nästintill speedad och hjärnan börjar gå på högvarv haha. Det är så frustrerande för jag vet att jag behöver sova, och jag hatar att vakna sent på dagarna. Har försökt att hitta en förklaring och jag tycks inte vara ensam om problemet. Många tror att det är hormoner som gör att man lättare ska ställa om sig till barnets rytm så att man är pigg och orkar gå upp. Andra tror att det har att göra med nervositeten och förväntan inför barnets ankomst. Jag antar att det är en blandning av detta.  Mitt humör blir värre ju längre tiden går och jag tycker synd om Isper som måste stå ut med mina omöjliga krav haha! Vill bara att allt ska vara över och att han ska ligga i mina armar. Och trots att många säger att det är helt underbart att vara gravid har jag hatat det från dag ett. Kan man inte bara få bebis direkt istället utan att bli fånge i 9 månader? Vet att många kommer att tycka att jag är kall som säger så men om man aldrig varit allvarligt sjuk, eller alltid har haft en kropp som klarar av allt så är det inte kul att plötsligt få en 80-årings kropp.