Berättelsen från början

Hej! I den här bloggen kommer jag skriva ner mina tankar, funderingar och om vår resa för att få barn. Jag och min man träffades 2013. Började inte "dejta" förrän sent under hösten 2014 och blev ett par vid jul 2014. I april 2015 var min mens sen, och vi trodde jag kunde vara gravid. Men det var bara ett falskt alarm. Men då började vi diskutera barn, och insåg att båda var redo. Visst vi hade inte varit tillsammans så länge, men båda hade inte haft ett förhållande likt vårt innan. Det kändes bara så rätt, som om det var vi för alltid. Jag hade svårt förklara för andra vad som gjorde mig så förälskad i han, mer än att alltid känna känslan av att han är den med stort D, han som funnits där under hösten när man inte mådde bra alls. Som trots man nobbade han totalt från början stannade kvar som en av ens bästa vänner! Vi började därför försöka på riktigt. Jag använde ägglossningstest...men fick aldrig någon riktig topp.. mina menssmärtor blev värre och värre för varje gång utan p-piller. Jag stod inte ut mer men ville så gärna ha ett barn. Därför pratade jag med min gynekolog om detta och han skickade oss på en fertilitetsutredning trots vi enbart hade försökt i ett halvår. Men med misstanke om att jag har endometrios fick vi börja den direkt. De tog mängder av olika tester på mig, jag fick göra en äggledarspolning som var det värsta jag varit med om. Men allt såg OK ut för min del. Det ända oroväckande var att jag fick en livmoderinflammation dagen efter spolningen, (sökte för det först 2 dagar efter).  Min man (jag kommer i fortsättningen kalla han för  M) fick lämna spermaprov, tog ett tag innan han kom för sig att göra det då han var orolig det var han som felet låg hos...vilket det också visar sig vara.. hans spermaprov visade på låg spermienivå. Detta besked kom i samband med att M's pappa blev sämre i sin cancer och kort där på gick bort. Med allt som då försiggick i vårt liv och med beskedet att det var M det var "fel" på fick oss att ta beslutet att lägga utredningen på is ett tag. Vi hade tänkt börja efter sommaren 2016 igen. Men den hösten blev inte riktigt som jag tänkt mig. Jag jobba då som lärare på en friskola och fick undervisa i Svenska i åk 6 som jag från början sagt jag inte ville göra på grund av min dyslexi. Men så blev det i vilket fall. Jag började bli mer och mer stressad över att inom rättningstidsramen de hade inte hinna med att bedömma elevernas uppsatser osv för 3 klasser i svenska och 4 klasser i matematik i åk 4 och var nära in i väggen. Men med bra arbetsgivare fick jag byta arbetsuppgifter och började må bättre igen. Men inte redo att börja utredningen igen. Vi försökte dock på egen hand. Vi har ännu inte återupptagit utredningen på grund av att vi började planer vårt bröllop som vi hade i Juli 2017, sen beslutade vi oss för att flytta till mina hemtrakter så då började jobbsökandet och letande efter boende. Nu har vi bott i mina hemtrakter sedan Juni 2018 jag har hamnat på ett jobb med underbara kollegor som jag kan smått prata om detta och som inte anser vore något konstigt om jag trots så kort tid på jobbet skulle ta mammaledigt. Just nu väntar jag på att få en tid till gyn. Jag skickade en egenremiss till gyn på SkaS i Augusti. Fick svar 22 Augusti att jag sätts upp på deras patientlista och att de hör av sig via brev om en tid. Den 22 november fick ja återigen ett brev från dem där de skriver att de inte kan erbjuda mig en tid inom vårdgarantin, de har dock upprättat ett sammarbete med Aleris i Göteborg och rekommenderar mig acceptera en tid från dem så snartde har möjlighet. Jag hade även möjligheten att välja att stå kvar i SkaS kölista, men då slutar vårdgarantin gälla. Dagen innan jag fick brevet skiclade jag ett meddelande till dem på Mina vårdkontakter, svaret jag fick från dem var då att de erbjuder mig få tid i Göteborg på Aleris istället då de inte kommer kunna erbjuda mig en tid inom närmsta halvåret-året på grund av att deras patientmängd ökat så pass mycket.  Dock är ju vårdgaranti tiden redan utgången...så antar det blir nya 3 månaders väntan... Men när jag får träffa en gynekolog för mina menssmärtor så ska jag ta upp angående svårigheterna få barn. Så från nu kommer mina inlägg forstätta kring mina funderingar och hur allt på vår resa går. Hoppas kunna få någon form av feedback från andra på samma resa.