yrhet och stretching

Sanna, ropa aldrig hej innan du kommit över bäcken. Det är så märkligt det där. Hur ett mående bara kan ändras med en fingerknäppning. När jag vaknade imorse mådde jag bra - kollade i mobilen och kollade vad som hänt under natten. Det var inte mycket som hade hänt. Kanske ligger där i en kvart eller så innan jag väljer att gå upp och när jag väl reser mig för att dra bort gardinerna och dra upp persiennen blir jag riktigt yr. Då minns jag att detta hände inatt när jag bröt min sömn för att gå på toaletten. Då blev jag också yr. Tänker katastroftankar när jag lägger mig på sängen igen och försöker sätta fast blicken. Jag blir aldrig yr. Vet knappt hur det känns. Inte förrän jag känner det och undrar om jag ska dö nu. Ja, katastroftankar - sån är jag. När jag känner mig redo för strid går jag upp, in till köket och äter något. Om jag lärt mig något med min kropp är att mat alltid löser mina problem. Jag är helt enkelt beroende av att äta - min kropp funkar inte annars. Så jag tänkte att det var det som var problemet. Och det blev bättre men inte bäst. Jag kan givetvis inte säga om mat löser mina problem. Men det är en god tanke. Min yrhet har inte slutat helt och hållet, den retas med mig ibland men försvinner lika fort. Det regnar i Stockholm idag förresten och jag kommer utnyttja det. Vara inne och kolla på film, läsa, skriva, städa och njuta av smattret på fönstret.  Och stretcha. Det har jag gjort redan. Jag måste bli bättre på det, min kropp kommer gå sönder annars. Jag känner det. Så! Jag har hittat ett femton minuters pass på youtube som är superbra. Inget prat, bara lugn musik och stretch. Klicka här för att testa. Spännande att se hur mitt mående är imorgon. Blink, blink.