slutet på ett början

Nej men tja. Känner ändå att jag måste göra ett hederligt inlägg här för att berätta att jag lever. Och detta kanske är det sista inlägg jag gör på den här plattformen. Under några veckor har jag skissat, ändrat och verkligen klurat fram en hemsida som mycket snart troligtvis är klar för leverans. Jag längtar orimligt. Det känns bara rätt för mig att växa ur det här och in i något annat. Coronan är inte klar än men det närmar sig och det märks. Det är faktiskt ganska trevligt att mina dagar och helger börjar bli uppbokade av diverse roliga saker. Denna höst blir allt förväntansfull ändå och snart är vi inne på ett nytt år. Vi är ju det. Otroligt. För visst går veckorna fort numera. Måndag går fort och för varje ögonblink är det en ny dag.  Har jag ens sagt att jag varit på konsert för första gången på väldigt länge? Nej jag har nog inte det. Sista dagen i augusti var det dags. Daniel Adams-Ray blev bytet och Klara blev sällskapet. Jag får nostalgi när jag går med Klara för vi var konsertkompisar när vi bodde i Jönköping.  Eller att jag och Joel firat fem år. Vi bodde på Clarion Amaranten och åt den årliga middagen på Lilla Ego. Började prata med en äldre dam och hennes son som satt bredvid, det var väldigt trevligt att kunna prata med människor man inte känner. Sen drack vi öl innan vi tog voi till hotellet. Jag höll på att dö på min första och enda tur med voi. Men jag lever.  Dagen innan restriktionerna skulle slopas gick jag och Cecilia till Big Ben för att se stand up. Det var ungefär två och ett halvt år sen sist och trevligt var det - sen vi såg stand up alltså. Vid tolvslaget började människor börja leva som vanligt. Men då sov jag gott. Vi får se om jag hör av mig igen innan det blir något nytt. Troligtvis inte. Ha de så hör ve!