and we don't care about the young folk

Här sitter jag på balkongen med en katt bakom mig. Hon älskar att ligga där - liksom hennes ställe. Nu är det bäst på balkongen. När det kväll och jag inte alls behöver klä mig varmt eller när jag inte får solen i ögonen. Då kan jag skriva och redigera bokmanus här, det är nästan det bästa. Jag känner mig redo snart. Men inte än. Jag fyller tjugofem om några dagar - tre om jag ska vara exakt. Det känns väldigt märkligt om jag ska vara ärlig. Aldrig har en födelsedag varit såhär efterlängtad och nu när den väl är här är jag rädd att jag inte hinner leva dessa tre dagar. Eller två blir det väl. Är jag nöjd över min tjugofjärde år, är detta något jag kommer minnas? Jag vet inte. Vet inte riktigt var jag gjort i mitt tjugofjärde år mer än att bara kämpa bort denna pandemi. Vi har snart kämpat tillräckligt. Men min sista dag som tjugofyra ska jag spela paintball, dricka massa öl och käka pizza med jobbet. Det är för att vi förtjänar det. Det gör vi verkligen. Men jag har också gått in i ett semestermode vilket gör det ganska jobbigt att jobba. Min hjärna pallar inte. Är det inte en klassiker ändå. Semestern kommer lägligt och den kommer gå fort. Nej, nu får jag skriva klart här och ladda fram snacks till fotbollen. Nu jävlar ska vi vinna. Peace out.