2 timmar diabetes

Efter att ha dubbelbokad mig själv två gånger under eftermiddagen, fått sura miner och försökt att hålla ihop mig själv måste jag erkänna att när jag beställde ett glas rödvin och tog första sippen, kändes det så fantastiskt bra. Dagen som blev ett rejält helsicke att få ihop hade fått ett slut.  Vi, jag och Kajsa, hade bokat in vår träff på Haymarket - Pauls restaurang. Vi hade sagt innan att det vore gott med något vegetariskt... Det slutade med att vi båda beställde in en varsin dra-mig-baklänges-satans-god råbiff! Kan knappt minnas senast jag åt råbiff men det är en av mina favorit rätter. Och vi ska inte tala om hur mört och gott allt var, pommes frites slank ner samt det glutenfria brödet med ett uppvispat smör/grädde på. Herregud alltså! Smarrigt så på en torsdag. timmarna gick alldeles för fort och vi pratade diabetes i över två timmar. Helt utan några som helst problem. Tänk att ett ämne som diabetes kan vara så intressant att diskutera kring. Jag känner att jag kan lära mig så mycket av Kajsa som själv inte har diabetes, men utbildad sjuksköterska och nu arbetar för BD. Hon är engagerad och likaså jag. Båda två brinner för att hjälpa andra och försöker att få de stora problemen till en aning mindre. Vi hjälper varandra.  När vi sagt hej då gick jag ner en trappa och stannade till en stund då det var ett härligt after-work band som spelade! Så mysigt. Vad hände med att mina spontan Aw? Fler såna tack! Kalibrerade på vägen hem. Bra värde efter en middag som jag hade noll koll på hur många kolhydrater som jag egentligen åt! Hurra! Svängde förbi affären för att hämta paket. Inget mer spännande än nya sensorer. Men ack så viktigt!Den här dagen har varit riktigt speciell. Eller hela veckan har varit som en hemsk monster vecka. Men idag tog det priset. Jag har haft noll koll på allt som jag borde haft koll på, gjort bort mig inför viktiga kunder (tur att jag har lite skådespelar-gener i mig) och glömt bort tid och rum totalt. Men, efter några härliga mejl bland allt och en helt fantastisk middag har jag nu landat i sängen med ett stort leende. Tänk att jag faktiskt gör det jag älskar. Ibland måste jag påminna mig själv om att jag utvecklas och varje dag kommer jag närmare det som jag för ett halvår sedan bara kunde drömma om att få göra. Vissa dagar känns det otroligt tradigt och som ett rejält tuggummi som tappat sin smak. Då är det viktigt att träffa och umgås med personer som ger energi och som ger energi mer än vad det tar. Jag är glad och nu ser jag fram emot en morgondag som är mer strukturerad än denna torsdag. Jag har även fått min pump att samarbeta med mig också, vilket underlättar min vardag. Så, vi hörs i morgon!Puss/Diabeteskvinnan