Vi har en treåring.

Ellie hon är tre år. Det fick jag beskåda igår. Efter en gnällig diskussion i bilen om vem som skulle knäppa upp bältet så gav jag till slut upp och knäppte upp. Det slutade i gallskrik från hennes sida och jag kunde inte annat än lämna bilen för att hindra mig själv från att skrika tillbaka. Skriket fortsatte och jag gick bara därifrån. Vad som är det mest pedagogiska i sådana här tillfällen, det har jag ingen aning om. Jag behöll mitt lugn. När hon väl kom in efter många om och men så fortsatte det här inne med "Jag ska bonxa dig superhårt så du får ont" och "Då tänker inte jag vara din kompis längre". Det är fantastiskt vad fina saker de lär sig på förskolan. Tålamodet brast där och då och min arga röst trädde fram. 10 minuter senare möttes vi upp i soffan och pratade om varför hon blev så arg och att det inte är okej att säga och göra sådana saker. Då vart vi bästa vänner igen. Det är tur att hon är en sån fantastisk tjej i vanliga fall att jag kan bortse från detta treårs-beteende.