v.40

Idag var jag på mitt förhoppningsvis sista besök hos barnmorskan. Jag har gått in i vecka 40 och jag är ungefär lika trött på detta som för 4 veckor sedan. Den sista månaden har känts väldigt lång graviditetesmässigt. Däremot har resten av livet rullat på i en hastighet som motsvarat en bil på motorvägen. Jag möttes av orden "Du ser ut att må bra" när jag gick in i det så många gånger välbesökta rummet hos Maria och just då kände jag mig hyfsat upplyft. Det kändes som att besöket skulle bli lite av en slutpunkt för denna nio-månaders-period. Det var dessutom sol ute och kropp och själ fick sig en nytändning bara av det. Jag lade mig där på "sängen" och fick lyssna på de små hjärtljuden från den vad jag kan tycka till utseendet omoderna apparaten med ett ljud som låter som en radio man hade i tre års ålder. Hjärtat tickade på som det skulle och magen växte i samma positiva anda. När orden "oj ja han var fortfarande väldigt rörlig"  därefter ekade i rummet kände jag däremot en viss förtvivlan. Jag har fått höra att det inte behöver betyda något, men ett fixerat huvud kan ändå betyda att något är på gång. Jag gick därifrån med lite tyngre steg än när jag kom. Jag har haft förvärkar nu i en vecka som känns vagt och vid varje värk får jag en liten förhoppning som senare svalnar när det går ett dygn till nästa. Jag hoppas helt enkelt att det snart sätts igång så att nästa kapitel kan börja.