Stolt över mig själv.

Det är måndag och jag sitter i den stora soffan med en sovandes treåring vid min sida. Vi har nämligen två soffor som vi benämner som lilla soffan och stora soffan. Det har blivit en vana för henne att somna där. Det beror främst på att hon går från ”hyper2000” till lamslagen på 5 minuter efter klockan 19 på vardagarna. Vi hinner inte ta oss till sängen och jag kan väl erkänna att jag njuter en aning av att få slippa nattningen vissa dagar. Må gudarna veta att jag har gjort mina nattningar som för ett tag sedan bestod av en 45 minuters torktumlande unge i sängen.  Idag är jag trött. Jag vaknade allt för många gånger inatt av stressande drömmar. Hur gammal jag än blir så tycks jag aldrig sluta drömma om att jag kommer försent till skolan och att jag glömt packa gymnastikkläderna, vilket tydligen är en stor ångest för mig i drömmarnas värld. Vid 05.00 kände jag att kissblåsan inte längre kunde ignoreras och jag fick med smygande steg traska in på toaletten. Golvet tycks alltid knaka som mest klockan 05 på morgonen. Dagen på praktiken gick ändå bra och jag hade lektioner med olika klasser. När min handledare efter lektionen säger att jag inte ser ett dugg nervös ut, är tydlig, behåller lugnet och har glimten i ögat så fick jag en stolt känsla i kroppen.  Det är då jag känner att läraryrket är något för mig. Från en sak till en annan, det ligger en blåbärspaj i kylen som jag nu tänkt placera i min mun. Ha de!