Mitt trollebarn.

Ellie, min Ellie. Jag fick en uns av dåligt samvete när jag läste förra inlägget. Det är en sådan liten del av den du är och det är inte vad jag vill komma ihåg dig som när du växer upp. Du är en modig och stark tjej. Du vet vad som är rätt och fel och du testar gränserna som finns, precis som det ska vara i denna ålder. Du gör det bara med din mor och far, vilket bara visar på ett friskt beteende, eftersom du vet att vi kommer älska dig oavsett. Du är social och glad mot alla i din omgivning och du är en sådant där barn man alltid vill ha med sig. Du får alltid din mamma och pappa att känna sig stolta. Även om du är rädd för humlor som surrar och spindlar som kryper på golvet så är du alltid modig att ta dig an en diskussion. Vi tränar ofta på att berätta hur vi känner i olika situationer, just för att jag vill att du ska lära dig att samtala och få fram dina känslor. Du är även modig nog att säga stopp när du inte vill mer. Din allra finaste egenskap är din öppna famn. Sättet du älskar och är mån om din familj, släkt och vänner är för mig det vackraste som finns. Du älskar när det knackar på dörren och någon kommer på besök. Det fullkomligt lyser i ögonen på dig. Jag älskar dig av hela mitt hjärta och du kommer alltid vara mitt  lilla trollebarn.