Misslyckad hinnsvepning

En måndag som skulle kännas som en målpunkt och samtidigt ett startskott. Det var var jag hade förväntat mig av denna dag. Denna uppmålade önskebild blev tyvärr inte nedtecknad. En övergången graviditet matchar inte mitt kontrollbehov, vilket är ett av mina kanske inte alltid attraktiva personlighetsdrag. Klockan 00.21 vaknade jag av en förvärk som gjorde väldigt ont, eller i alla fall så ont så att jag vaknade av den. Jag väckte Jocke i tron om att det där faktiskt var starten på förlossningsprocessen. Därefter släppte värken och det gick lång tid innan jag kände något igen och nästkommande värkar kändes inte alls lika kraftfulla så jag förstod att det var nog bäst att försöka somna om. Det var lättare sagt än gjort. Vid fyra på morgonen somnade jag till slut om för att en timme senare vakna av en till värk. Därefter var oregelbunden sömn ett faktum med en dotter som snurrade runt som en virvelvind samtidigt som hon skrek i sömnen och temperaturen i rummet var på bastunivå. Morgonen fortgick och jag hade inte fått någon mer värk men hade fortfarande hoppet uppe eftersom jag vid 11.00 skulle sätta min fot på min bokade barnmorsketid, som jag för två veckor sedan inte tänkt gå på. Bebisen skulle ju ha kommit nu, hade JAG bestämt. Min son har som sagt andra planer därinne. Jag frågade Maria om hon kunde göra en hinnsvepning och det skulle hon såklart försöka med. Hon konstaterade snabbt att det inte gick för att jag fortfarande var för stängd. Med nyheten om att huvudet fortfarande var ruckbart och att hinnsvepningen inte lyckades så kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Jag hade hoppats så mycket på detta och besvikelsen var omöjlig att dölja och Maria fick hämta papper för tårarna, som så många gånger förut. Jag gick därifrån med en hopplös känsla och svängde förbi McDonald's och köpte en hel meny. Jag satte mig sedan ner i soffan och tuggade tröstande på mina halvmjuka saltade strips. Imorgon har det gått en vecka. Jag får se om jag hinner komma med ett till deprimerande inlägg här på bloggen eller om vår lilla son faktiskt tänker sig komma ut snart. Min far förutspådde en midsommarbebis för ett tag sedan. Kan möjligtvis bli så, vi får se.