Första inlägget.

Vi provar igen.  På förmiddagen idag bestämde jag mig för att starta en blogg. Efter ett långt skrivet inlägg på telefonen så försvann det plötsligt. Innan jag ens startat blogga var jag nära på att sluta. Nu sitter jag framför reprisen av Skavlan med datorn i knäet och gör ett nytt försök. Anledningen till att jag startar en blogg, som troligtvis kommer bestå av lite bättre meningsbyggnader än mina tidigare bloggar i 14 års ålder, är att jag vill dokumentera mitt och mina barns liv. Den här bloggen kommer vara mitt forum, mitt eget forum som jag själv har kontroll över. För jag tycker om att ha kontroll. Jag tänker skriva om mitt liv precis som jag ser det, utan att låta för pessimistisk tänker jag skriva om de tråkiga och meningslösa tider som livet består av. Därav namnet "DenSannaSannan". Så om ni söker efter en blogg där varannan mening utstrålar "my life is wonderful" så har ni nog hittat fel. Men jag har även glada och mysiga stunder, såklart, och de tänker jag också dokumentera här. Så hur ska jag börja den här bloggen? Ska jag berätta om min dag kanske? I det stora hela så har jag legat i sängen hela förmiddagen i total tystnad och harmoni till att efter lunch övergå till totalt kaos med en förskola här på Morängatan när mina vänner och deras barn hälsade på. Jag och resten av vår familj har fått lära oss att min farmor och farfar har andranamn som vi aldrig någonsin hört om, inte ens deras egna barn. Jag och min mor har diskuterat våra likheter med vårt sätt att se på pengar - det är bara siffror och de ska in på sparkontot. Deprimerande - jag vet. Däremot kom vi fram till att vi är som vi är och vi kan inte vara på något annat sätt än det. Det är en ganska befriande tanke som jag ofta tänker på. Om jag nu ska ha ett motto i livet, så ska det bannemig vara det: "Jag är det jag är och jag kan inte göra mer än vad jag klarar av". Jag rekommenderar denna tanke till alla er som får ångest över att man skulle gjort annorlunda (bättre) vid en situation. Du gjorde så gott du kunde och var inte kapabel till att just då göra det bättre... Jag inser nu att mina inlägg här på bloggen kommer kunna bli ganska långa. Jag har nu i 3,5 år vant mig vid att skriva tentor och där är "ordbajsning" ett faktum. Ja. Jag avslutar min blogg här. Innehållet i detta inlägg är nog troligtvis inte det mest givande men jag ska bättra mig. Tack för idag, min kära digitala dagbok och jag hoppas vi ses snart igen.  Kram! Det här var min morgon. Den brukar inte se ut såhär klockan 10.36 men det gjorde den  idag så det ville jag dokumentera och då fick den bli bloggens första bild. Vi hade barnvakt.