Dance baby, DANCE!

En uppdatering om dansen som jag nämnde i förra inlägget. Det blev ingen succé. En liten nervös Ellie stod i ringen hand i hand med sin mamma. ”Lydig” som hon är gjorde hon allt som dansfröken sa men jag såg att hon stundvis inte tyckte det var så roligt och ville ofta gå av. Jag som mamma försökte uppmuntra till dansen och vi dansade på så länge hon tyckte det var lite kul. Dessutom var både jag och Ellie en aning rädda för dansfröken. Sprallig och rolig var hon men om någon treåring inte ville vara med så var de illa tvungna ändå, ”Alla är med till slutet” var mottot i salen. En mamma fick vänligt ifrågasätta danslärarens motto med att säga att hon inte kunde tvinga hennes dotter att vara med. Jag är helt för ordning och reda och jag skulle nog kunna kalla mig ordningens halvsyster i alla fall, men inte när det gäller treåringar och risken till en förstörd självkänsla. Vi kommer inte att återvända. Sedan var det många barn som uppskattade dansen men den var inte anpassad för vår känsliga och medvetna dotter så vi kommer inte att återvända. En bild från förskolan när dansdiscot var i full gång med prinsessklänningen på.