Corona

Nu har jag precis stoppat i mig en amatörvariant av fried rice och har skrivit klart läsförståelsetexter till eleverna tills på måndag. Det är fredag och det är inte 100% säkert att Ellie får gå till förskolan på måndag eller att jag kommer möta några elever när jag 08.00 öppnar ytterdörren för klass 3A. Alla andra länder i Europa har stängt ner sina skolor, förutom Sverige. Att sätta hela sitt land i karantän är det ingen som vet om det är rätt lösning eller inte. Som en forskare sade "Vi behöver facit i hand för att veta vad som är den bästa lösningen". Världen har på två veckor vänts totalt upp och ner. Restauranger ekar tomma, flygbolagen förväntas gå i konkurs såsom resterande företag i världen och livsmedelsbutikerna säljer mer än aldrig förr - mer specifikt försäljning av toapapper och konservburkar. Det här var något jag aldrig hade kunnat förvänta mig. Jag trodde det var större risk för ett nytt världskrig och att det skulle vara anledningen till bunkring. Att mjölken och filen håller på att ta slut i kylskåpet och behovet av att besöka en affär känns numera som ett ångestladdat moment. Ovissheten över viruset känns värst. Det sägs att gravida inte är i riskzon men samtidigt är vi det för en vanlig influensa. För mig går inte den logiken ihop och jag kan inte hjälpa att oroa mig en aning. Dessutom oroar jag mig för våra familjemedlemmar som kan bli smittade och påverkas allvarligt. Vi får göra det bästa av situationen och på lördag väntar ett videosamtal med hela släkten för att kunna umgås med farföräldrarna ute i Rölö och därefter väntar en utefika så Ellie och Wilmer får leka. Vi tar dagen som den kommer och jag stänger ute tankarna om att världen skulle gå i kras. Idag lever vi och mår bra.