100%

Vaknar upp idag, den 9:de juni och möts av appens påminnelse att graviditeten är 100% avklarad. Ytterst märkligt då att jag ligger i gropen som bildats i min säng med samma ryggont och samma kula på magen utan någon som helst skymt av en bebis. Att gå över tiden skulle vara så psykiskt påfrestande hade jag inte räknat med. De halvdeprimerade tankarna och känslorna smyger sig på några gånger om dagen med en känsla av att jag kommer få gå runt med magen i två veckor till. Det kanske blir som pappa förutspådde - en midsommarbebis. Kill me, kill me now. Jag gör allt för att sätta igång en förlossning. Igår storstädade jag hela huset, vilket i efterhand inte var den bästa idén eftersom jag hade så ont i ryggen på kvällen att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Jag går promenader efter 22.00 på kvällarna och går runt i huset och skumpar upp och ner. Det tycks dock inte hjälpa... Nu ska jag väcka dottern, som hade lite framförhållning med att komma ut för snart fyra år sedan. Hon ligger här bredvid mig och ropade nyss i sömnen ”Neeeej Linn, inte sååå”. Hon tycks redan vara på förskolan i sinnet.