Nya tider, nya värderingar?

Pengar, prylar och ett x antal framstående sociala kontakter är förhållanden majoriteten av dagens ungdomar inte skulle tacka nej till. Jag själv skulle inte göra det, och inte heller de jämnåriga i min umgängeskrets. Dessa ting förknippas idag med makt och status. Man är villig att göra mycket för att uppnå den makt, som kan ta dig dit du vill och uppfylla alla dina behov. I den sociala värld vi lever i idag prioriteras egenskaper som social kompetens samt rätt nummer i mobiltelefonen framför välvilja och godhet hos ditt umgänge. Huruvida dina kontakter kan hjälpa dig fram i livet ligger dig närmre om hjärtat, än huruvida de kan få dig att skratta uppriktigt. Då kan man ifrågasätta den verkliga innebörden av termen social. Hur sociala är vi egentligen när det ända vi prioriterar är jag, jag och återigen jag?   Hur du presenterar dig för omvärlden kan komma att avgöra din framtida position på marknaden, där vi helst vill synas. Den bild av dig själv du byggt upp under flera års tid, kan falla samman på mindre än några minuter. Vad jag talar om är såklart ditt personliga varumärke. Första intrycket är viktigare än någonsin, och sumpar du den kan chansen vara borta för gott. Innan du vet ordet av är resten av makthavarna i branschen medvetna om ditt felsteg. Att avsiktligt veta om någons felsteg värmer för då känner du att du själv är ett steg före i rätt riktning. Skadeglädje är bara förnamnet. Men samtidigt blundar vi för våra egna felsteg, i kampen mot en perfekt tillställning.   Förutom att ditt personliga varumärke ska vara starkt och förknippas med makt och status, ska det likaså vara exklusivt och få dig att framstå som oberoende oavsett vad. För det sista vi vill, är att bli anklagade för att härma någon annan. Om så är fallet, kan man lika gärna ge upp redan där. Stämpeln försvinner aldrig så fort ditt namn en gång förknippats med Copycat. Ditt goda rykte hänger på en skör tråd. Minsta lilla felsteg kan även vara det sista du gör. Att känna ånger på dödsbädden, ska man undvika. Oftast för vad du gjorde, utan istället vad du aldrig hann eller vågade göra. Vår generation är just därför goda anhängare till ordspråket Carpe Diem. Vi fångar dagen på ett sätt ingen av våra tidigare generationer gjorde. Vad är egentligen drömmar och varför ska vi leva i en låtsasvärld?   Tidigare generationers drömscenarion av ett felfritt liv är vår verklighet. Vi lever till det yttersta och pushar ständigt gränserna. I och med vår strävan efter det som anses vara ouppnåeligt, perfektion, kan vi utan tvekan klassa oss själva som en ambitiös målgrupp. Hur man sedan väljer att definiera termen ”perfektion” är individuellt, men det lutar alltmer åt det ytliga hållet. Vi är ambitiösa angående det som enligt oss själva är centralt. Att vara en i mängden är uteslutet och för att överleva i dagens samhälle måste man vara Någon med stort N. För den finns där. Viljan att vara minnesvärd, viljan att leva livet till det yttersta och viljan att vara Någon. Frågan är dock om vi är orken.   Enligt Thomas Furths uttalande i artikeln ’’Det är vi som är 90-talisterna!’’, som är skriven av Johanna Brydol och publicerades i Upsala Nya tidningar den 1 juni 2011, är bilden av oss 90-talister som ’’en bortskämd grupp som curlats av lathet och egoism’’, endast en medial bild som inte riktigt stämmer överens med verkligheten. Han menar att 90-talisterna visserligen haft ’’den högsta materiella levnadsstandarden någonsin, men samtidigt har denna generation vuxit upp med en frustrerad känsla inför framtiden.’’   Huruvida detta stämmer eller ej rent vetenskaplig kan diskuteras, men själv kan jag inte förbise den lathet som kretsar i vårt samhälle. Dock ska man inte lägga skulden på oss ungdomar, det är visserligen vi som är de lata, men det är ett resultat av uppväxt i det samhälle som den äldre generationen utformat för oss. Precis som vi idag strävar efter att leva enligt den livsstil som vi och vår omkrets anser vara den rätta, strävade våra föräldrar efter att leva enligt den levnadsstandard som ansågs vara värdefullt under deras samtid. Det som var så dyrbart då har snabbt tynat bort till något som idag kan ersättas med materiella ting. ’’Kunskap är makt’’, är ett begrepp många levde efter under många års tid. På något vis ersattes det övergripande ordet kunskap, med beteckningen pengar. Och bara sådär, förändrades värdet och betydelsen av hela begreppet och framförallt – vårt sätt att se på livet.   När något så betydande som kunskap, ersätts med något som i grunden är så värdelöst som pengar, bör riktningen på samhällets gång ifrågasättas. Kunskap är något som är svårt att uppnå för att inte tala om tidskrävande. Men det är samtidigt en tillgång alla kan uppnå oberoende på vilken samhällsklass man tillhör. Ingen föds med förutsättningarna till att veta saker och ting, men när makt preciseras med storleken på plånboken, ser inte förutsättningarna för alla likadana ut. Utan var du haft turen eller oturen att hamna efter din födsel har en minst sagt betydande roll. Så kan möjligtvis de orättvisor och klasskillnader vi talar om idag, associeras med de ideal vår generation lever efter? Dessa ideal som vi eller de tidigare generationerna skapat för att göra det lätt för oss själva. Och till vilken nytta?   Så vart vill jag egentligen komma med det här? Vid det här laget är nog vi alla överens om hur enormt våra värderingar skiljer sig från våra förfäders. Men vad händer när majoriteten av alla 90-talister har samma uppfattningar och värderingar här i livet? Vad händer när allas verklighet börjar smälta samman, och vi är fast i en ond cirkel som präglas av egoism, makthavande och smutsiga pengar? Jo, det är då vi börjar uppskatta det som är desto mer sällsynt i tillvaron. Vi lever fortfarande för att vara provokativa, men hur vi väljer att vrida och vända på termen avgör skillnaden mellan oss. Människor mognar upp och börjar inse vad man egentligen ska hålla ögonen öppna efter. För vad är egentligen en miljonär utan sina miljoner? Vad händer när det materiella är borta, och i samma veva även alla dina så kallade vänner? Allt det du vann med tankesättet ‘’pengar är makt’’ i tankarna. Kvar finns en anspråkslös odugling utan någon som helst kompetens till att finna något annat i livet.   Glömmer vi då bort att kreativitet och originalitet är det som vi graderar allra högst? Vad är då mer originellt än lojalitet, solidaritet och kärlek? Uppriktighet i en värld full av lögner och intelligens i en värld som kretsar kring obetydliga summor pengar. Jo, just allt detta som våra oerhört begåvade föräldrar alltid värderat högst här i livet, och som vi 90-talister kommer fram till så småningom, just det som inte kan värdesättas för några som helst pengar i världen.