25 november 2012

Jag har haft en riktigt mysig, trevlig och faktiskt lärorik helg. Jag var även ledig i fredags, sjukt skönt! Har dock riktigt sköna fredagar i vilket fall som helst, men ingen klagar på att få vakna när man känner för det. Spenderade för och eftermiddagen i Sollentuna och Kista med mamma. Kvällen spenderades hemma i min ensamhet, kan vara väldigt underskattat ibland. På lördagen gick jag på bio med ett gäng och såg Argo. Tror de flesta sett reklamen (som går på tv stup i kvarten), men jag kan rekomendera den faktiskt. Jag och mina vänner såg den eftersom vi är iranier, och så fort det görs en film om Iran hypar såklart alla iranier haha. Senare besökte vi (hör och häpna) en moské. För er som inte vet är det en muslimsk, högtid(?)/månad då man sörjer imamen Hussein i 10 dagar. Just den kvällen vi var där var det extra mycket folk. Det vi reagerade mest på var hur något så populärt kan vara så o organiserat  Det är ändå otroligt många shia muslimer som söker sig till moskén, och man borde verkligen fundera på hur man ska förbättra stället. Det kändes verkligen som tredje världen inom byggnadens fyra väggar. Det var otroligt varmt där inne (kändes precis som en bastu), och varje kvinna hade 50 gånger 50 cm kvadrat centimeter att röra sig på (högst), på golvet där vi fick sitta. Barn sprang omkring mellan alla människor och spädbarn grät ständigt.   Män och kvinnor sitter avskilt, och kvinnorna ska bära slöja. En präst berättar historier om Imamen Hussein på männens avdelningen, och kvinnorna får se genom en tv. Så småningom börjar folk sörja (gråta högt och ljudligt), och sedan är det ''sinezani'', är rit där man slår sig på bröstet medans man sjunger i kör. Många av männen tar av sig tröjan och slår hårt och ljudligt mot brösten, och detta visades inte på tvn. Slutligen delades det ut mat, men de flesta hade redan gett sig av värmeböljan.   Anledningen till att vi gick dit var som ett slags studiebesök, vi ville se hur det var helt enkelt. Dessutom ville jag åtminstånde veta att jag försökt se saker och ting ur andras perspektiv. Men hur mycket jag än försöker kan jag inte förstå. Jag förstår inte i vilka banor deras tankar vandrar, och hur de kommer fram till de slutsatser som de gör. En sak är säker och det är att jag inte kommer gå tillbaka frivilligt.   Tog en nattfika på Cafe 60, och sov över hos en vän. Kom hem rätt sent, och har sedan dess duschat och slappat. Snart blir det lite plugg innan jag ska lägga mig och förbereda mig inför en ny vecka.