Tyvärr

Ja, tyvärr så ser min mage ut såhär. Ja kräks lite över den ibland. Att ja skulle få så fruktansvärt med bristningar trodde ja aldrig, men tydligen. Å ändå va inte Theodor så stor heller att magen töjdes så. Det värsta ä att den hänger, mycket. De ä som en liten "läpp" som hänger över byxkanten å ja ä dörädd att den aldrig kommer att försvinna :( men ändå, nu ska ja väl va tacksam, de kunde ju ha vure värre. Mitt barn ha ju ändå legat där! På första bilden hade ja precis tagit bort plåstret!