Min olycka

Den 18 maj, kl 19.20 va ja påväg te Storuman för att för en gångs skull va ve Fanny å Mirja å se greys, Andreas va hemma ve Theodor. nNär ja kommer te Gammhem så äre först en höger kurva, sen kommer en raksträcka. Ja hade Fanny i headsetet. När ja kommer ut på raksträckan så får ja kvällssolen mitt i ögonen, körde 100km/h som ä den tillåtna hastigheten. Från ingenstans ser ja fyra ben å sen smäller det. Ja kom ihåg att ja sa - ja ha kört på en älg. Sen skrek ja bara. Ja vet att de dunkade till i huvve, men aldrig att he gjorde ont. De guppade som fan å allt va över på 5 sekunder. Max. Bilen stannade å ja fick panik, ja trodde att älgen va kvar i bilen så ja på något sätt kastade mej ut ur bilen. På dikeskanten mot mej låg en rätt stor pinntjur å ha dödsryckningar. Ja hade landat drygt 15 meter från vägen å hade åkt drygt 40 meter i diket, älgen åkte med halva vägen å flög av sen. nnJa hade i all hast sökt åt min telefon innan ja sprang ut för att kunna ringa ambulans. Ja hörde då att he komme en bil, så ja klev upp på vägen för att stanna bilen. Mannen i bilen öppnade aldrig dörren utan stirrade bara på mej. Ja försökte knappa in 112 på telefonen men ja kunde inte utan slog 1112 å de va så mycket blod att de inte gick. Ja öppnade bildörren å sa - du måste ringa ambulans. Ja fick säga de två gånger innan han ringde. Därefter kom en man till, å ja förstod fortfarande inte varifrån ja blödde. Han sa då att ja hade en rejält sår i pannan å ja satte mej ner å grät på dikeskanten. Mirja ringde då Fanny va med henne. Fanny hade bara hört hur he small, ja skrek å sen bröts de. Ja sa snabbt va som hänt å la på. Ringde då Andreas å sa att ja krockat ve en älg å att bilen va skrot. Han å min svärfar va där på 3 min. Innan de kom en man till, som ja känner. Ja blev så glad att se honom så ja bara grät. Fick en handduk att trycka på huvudet med. Han som ja kände ringde mamma så ja fick prata ve hon. Alla va där snabbare än ambulansen. Efter drygt 15 min kom ambulansen å en hel drös ve brandmän. Ja fick svara på 67665 frågor å sedan blev ja fastspänd på en vakummadrass å bår, å fick nackkrage. Ja mådde så illa! Väl nere i Storuman möttes ja av 3 sjuksköterskor + 2 ambulansförare som va med mej. Andreas åkte också med. Sen kom två läkare å dom insåg att vi gatt sy. När dom började bedöva min panna så skrek ja som ja aldrig skrikit förr, inte ens som på förlossningen. De va en sån intensiv smärta som inte kan förklaras. Sen tog inte bedövningen ordentligt så ja kände de mesta av stygnen som gjorde minst lika ont. Fick morfin, adrenalin å något mot illamåendet. nnSen bar de av mot Lycksele där ja fick göra en skiktröntgen på huvud, hals, rygg, mage å bäcken. De visade sej att ja fick en fraktur på skallbenet. Såret ä drygt 7-8 cm stort å va öppen 1,5 cm ungefär. Man såg mitt skallben. 9 stygn blev de. Idag känner ja inte av högra sidan av mitt huvud, överläkarn visste inte om he va mina nervtrådar som va av å om ja nånsin skulle få tillbaks känseln, kan bero på frakturen också. Sen ha ja sår i hårbotten av allt glas å händerna, en stor blåning på högerarm, blödning i höger hand å öm i vänster skuldran. Ä ofantligt trött hela tiden å känner mej sjuk.Älgen hade i 100km/h landat på huven å sedan studsat rätt på mej. Han hadd tryckt ner instrumenteringen så ratten va kanske 5-6 cm från sätet, å den va invikt. Hela rutan ha vikts inåt å taket å baktryckt rätt långt. Jag blev utskriven dagen efter, å ja ä så glad att ha överlevt med ett jack i pannan. Vill inte dö ifrån min familj ♥ nnnJAG Ä GLAD ATT JA LEVER!