Helgen

Saker å ting å fortfarande lite uppåner. Vi vet än inte så mycket om vad som hänt. De ä väldigt mycket frågetecken än. Ja känner mej stundvis arg. Arg för att hennes son blev utan sin mamma, arg för att min moster å kusiner blir tvungna att gå igenom de här. Arg för att hon var ensam. De skulle inte bli såhär alls. Men ja ä även ledsen, väldigt ledsen.Som ja skrev på min instagram så inser ja hur mycket man tar folk förgivet. Ja tog förgivet att hon skulle finnas förevigt så att allt skulle lösa sej med tiden. Men ja hann inte säga allt ja ville säga. Ja skulle kunna göra vad som helst. Ja träffade Madde på guldfynd för drygt en månad sen å ja ångrar att ja inte tog tillvara på henne när hon väl stod framför mej. Hänt ä hänt, som mormor sa, å de ä ju så. Vi måste försöka blicka framåt å inte bli för fast. Förhoppningsvis så ses vi i himlen!