Bristningar

Ja, mina bristningar. Mina älskade bristningar. För många ä de en öm tå, att få bristningar.Ja började få bristningar ganska sent, typ vecka 31. Hade då väldigt lite, men snabbt blev de mer å mer. Ja ha som aldrig brytt mej om dom, faktiskt. För ja ha tyckt dom varit fina. Men nu ha ja fått väldigt mycket bristningar på magen, dom sträcker sej ovanför naveln å de ä klart, de ä kanske inte de vackraste i hela världen att ha bristningar. Å ja vet att min mage aldrig kommer att bli desamma, men ja tänker försöka träna så mycket ja kan å då skiter ja i bristningarna. Dom ä faktiskt fin på sitt vis, å ja tror att dom kommer att dra ihop sej ganska bra, då ja fortfarande ä rätt ung å ha elastisk hud. Dom under magen ä djupare, men dom på magen ä inte djup alls.Men de ä klart, ja bli ju ledsen över dom ibland men ja ha insett att de ä ingen ide. För ja kan inte ändra på att dom ä där, än hur mycket ja försöker. De ä ju också ett bevis på att ja burit min bebis där, å på så sätt symboliserar dom något fint :)