10 dagar över

Nu känner ja att ja nästan ha lov att va lite gnällig, ha varit gnällig tidigare men nu bär de av. Detta ä fruktansvärt. På riktigt. Om ja fick beskriva känslan ja ha med ett ord ä de handikappad, för de ä så ja känner mej. Ja ä knappt så göra någonting längre, ja kan knappt sitta ner då de börjar göra så ont under magen å i ryggen, så längre bilturer ä bara att glömma, just se pass ja tar mej te Storuman som bara ligger 3,5 mil härifrån. Får så ont att ja få panik. Det längsta ja kan gå numera ä te brevlådan, som de kanske ä 30 meter till, så posten ä ja se ta in iallafall haha :p Sen ä de denna hemska sjukdoms känsla som ja ha. Ja känner mej febrig, trött, uttömd på energi. Ja ha knappt ork te nånting längre, ja brukar gråta då ja tänker på att ja måst dammsuga, då de ä en kraftansträngning.. Nä, nu ha ja gnällt tillräckligt. De ä kämpigt just nu men de kommer att bli bättre, de vet ja! Bara denna lilla bebis vill pallra sej ut nångång :p