höstskogen

Dagarna rusar. Jag varvar pluggande med promenader i höstskogar. Varierar sittställningar och letar lugn. Plockade svamp för några veckor sedan. Snart vinter. Vintern nära. Måste utnyttja de vackra höstdagarna. Det går inte alltid. Men idag var en sådan dag. En dag som behövde fyllas med krispig höstluft och hoppfullhet i en lugn skog. Ta ett andetag i taget, fylla lungorna med tacksamhet. Njuta av hösten, av det som finns här runt omkring staden. Skogen som tillåter, som inte dömer. Skogen vet att vi duger. Tack skogen. Idag behövde jag andas i dig. Förmodligen behöver jag det alla dagar, hela året om. Du står stadig när andra saker i livet faller, faller som löven. Förbereder sig inför det kalla vinterhalvåret. Tack hösten för att vi kan förbereda oss i lugn och ro. Vattnet bär stockar och sten. Vi kan lära oss flyta med, ibland fastnar vi med fötterna i lera. Kravlar oss upp, simmar några handtag, vilar. Tittar upp och bländas av solen. Simmar in mot land när åskan närmar sig, då vill vi stå fast. Vara jordade. När vi är trygga igen kan vi åter närma oss vattnet, simma ut, tyngdlösa, känna hur våra kroppar river vattenytan, känslan av att allting kommer att ordna sig. Nuet. Leva i det som finns runt omkring. Se hur blommor växer, blomstrar och tillslut dör. Hur blommor byts mot löv på marken och hur löv sedan täcks av snö. Ett vinterlandsskap, några månader ifrån oss. Hösten samlar våra tankar, visar oss hur livet har sin gång. Vi är ett med naturen. Vi är naturen, vi är vackra. Måste ut, nu! Andas, vara, bara existera. Duga, vi duger. Behöver inte vilja, behöver inte sträva. Inte varje dag. Ett steg fram. Tillåta förändring. Vandra mot någonting nytt, ingen dag är den andra lik. Alla olika, vi så olika men ändå vi lika. Vi behöver varandra. Andas. Medveten andning. Allt har en mening. Det vi gör idag och det vi är.  Känna vinden i håret. Se alla färger, färgprakt. Lukta på barken. Alla sinnen kommer vid liv. Höstskogen, vi är ett. Vi står lite avvaktande vid sidan, studerar och känner av. Energin kan vara förödande, det vet du lika bra som jag. Höstskogen är du, men du är lika föränderlig som jag är. Vi provar, vi tappar löv och färg för att sedan återuppstå i full prakt.  Vi färgar av oss på varandra, du och jag. Du ger mig liv, jag ger dig mening.