HJÄRTAT HEMMA

Som jag skrev förut skulle jag ta vara på hösten när jag kom hem. Pappa fyllde år i slutet av veckan och därför tog jag min resväska och klev på tåget nästan i samma andetag som jag lämnade in sista tentan. Efter två veckor av konstant regn kom jag hem till ett solstrålande Dalarna. Vi gick på restaurang och musikal för att fira far. Morgonen efter gick jag och mamma en förmiddagspromenad. Här ser ni Torsångs Café. Mamma fångade en gla kulla på en åker med Holmsjöarna i bakgrunden. Långt bortom bergen ligger Romme Alpin. Här var en fin dunge mitt på åkern. Jag åkte till Johan och morgonen efter vaknade vi upp till detta. Det var tidigt på morgonen för jag skulle iväg på sångövning. Ljuset. Ljuset.  Mitt hjärta gick nästan sönder för att det var på håret att jag inte skulle hinna se Dalaskogarna från ovan. Men vi han. Frid och fröjd. Pappsen kukkelurar.  Jag mä.  Här någonstans bor jag. Eller ah, halva delen av mig bor här. Resten i Linköping. Här hör hjärtat hemma. Runn.  Vi stod och pratade om stort och smått i livet, solen gick långsamt ner. Så lade sig det där vackra skymningsljuset över Dalarna. Så var det tack och godnattis.