MINA LÄPPAR....

MINA LÄPPAR KAN SKRATTA, MINA ÖGON KAN LE... MEN GRÅTEN I MITT HJÄRTA... KAN INGEN SE.   LITE SÅ HÄR ÄR DET ATT VAR EN 100%, PROFFSIG DAGISTANT.        VAD MENAR JAG NU DÅ ?   ATT MAN LER OCH SKRATTAR, NÄR FÖRÄLDRARNA KOMMER OCH ÖVERLÄMNAR SITT BARN fast egentligen har man inte lust att le, för att det varit en jobbig morgon med ens egna barn. man har kanske sovit dåligt man är kanske förkyld, men har inte råd att vara hemma för lite personal, kollegan är sjuk, man vet inte om man får vikarie   MEN MAN GER FÖRÄLDRARNA ETT PROFFSIGT LUGN, det här ska nog ordna sig. klart vi får vikarie !   ALDRIG NÅGONSIN ATT VÅR FÖRSKOLA STÄNGT PGA FÖR LITE PERSONAL, fast vi jobbat häcken av oss, och det varit stort kaos, med många barn och för lite personal....= stor risk att något händer.   GRÅTEN I MITT HJÄRTA DÅ....   när föräldrarna inte bryr sig tillräckligt om sitt barn, utan deras eget ego är viktigare när man lämnar sitt ganska sjuka barn och säger att det är lite snuvit. när man proppar sitt barn med alvedon, för att kunna arbeta till middag.