Second hand - en marknad beroende av överkonsumtion?

Visst är det tacksamt när du hittar ett riktigt snyggt och välbevarat plagg i second hand-butiken? Det känns liksom extra kul att kunna fynda märkes- eller kvalitetskläder till en bråkdel av priset, där vissa av plaggen till och med aldrig blivit använda. En second hand-jägares våta dröm. Vem har vi att tacka detta för då? Jo, våra köpglada systrar och bröder som shoppat, tröttnat och skänkt (eller lagt ut till försäljning). Jag undrar, hur skulle det se ut om vi alla - i den ideala världen - skulle sluta överkonsumera? Vad skulle hända med andrahandsmarknaden? Eller är det ett helt befängt resonemang att påstå att utan våra shopaholic-gener skulle second hand dö ut? Det kanske till och med redan är väl känt att second hand-marknaden växt i takt med vår ökande konsumtion? I så fall är detta inlägg enbart ett eko av poletten som rasslar till.Men, så när vi kastar oss in i Slow fashion-rörelsen och kanske börjar handla enbart second hand, skulle vi helt ärligt klara oss utan vår shoppingglada omgivning? Jag kan inte sluta fundera över den där ekvationen. Det här handlar absolut inte om att smutskasta second hand på något vis alls (är ett stort fan!) - eller att ursäkta överkonsumtion. Det är blott en lite intressant tanke, att jag som "miljömedveten" second hand-konsument, faktiskt är beroende av någon annans konsumtion. Eller? Är jag helt ute och cyklar här? Hm, ett stycke lördagsfilosofi på bästa sändningstid. Hoppas ni har en trevlig kväll!