Nej, nu skiter jag i det här.

Usch, vilken vecka! Igen. Förra veckan var som ett ångtåg ur kurs. Den här veckan var ångtåget ur kurs och 'on acid'! Det är mitt jobb jag pratar om. Det fanns hopp igår förmiddag. Jag hade tuggat mig igenom högen med deadlines och kunde pusta ut en minut och ta hand om den stackars högen med administration som blivit ignorerad. Men så kommer det ett lass med nya grejer som helst ska vara klara igår! Med särskilt irriterande omständigheter och usel tajming. Jobb som skulle kunna fylla en lastbil, och tid som ryms i en äggkopp. Och in i det sista, för bara några timmar sedan, satt jag och brottades med datorn och programmet Indesign som jag jobbar mest i. Den ökända Badbollen som bara snurrar. Tunga filer, buggar, en filexportering som står och tuggar, hänger sig, kraschar, vägrar att samarbeta. Ju mer bråttom man har, desto långsammare jobbar datorn. Mail fortsätter trillar in med fler frågor och fler önskemål och gärna idag, fastkedjad vid skrivbordet med blicken mot solen utanför, känner den varma vinden från det öppna fönstret, hör människor som slutat för dagen gå förbi, på väg mot en uteservering och ett glas vin, glada sinnen och lätta steg. Snygga pumps och härliga trench coats. Jag, svettig, inte klar, hinner inte, det hänger sig igen, programmet stängs ner, kön blir längre, har fortfarande inte ätit något, vattenglaset är torrt, kaffet är kallt och så är jag ful också. Svettlugg och jeans som töjt sig, sneakers som inte alls ser casual friday ut, mer som klumpfötter och så luktar dom säkert. Så här har det varit i dag. Och igår. Hela veckan. Och förra. Ingen tid, ingen eftertanke - bara fullt ös framåt. Jag känner det. Det är så starkt nu. Jag vill shoppa mig glad igen. Jag vet att det kommer att hjälpa. Jag vet hur underbart det är. Jag skiter i det här nu. Jag skiter i det. Vem bryr sig ändå? Jag vill ju bara vara fin! Vad är det för dumheter jag kommit på, vad är det här för jäkla regler? Nu vill jag ha mitt knark!! Nu vill jag ha sidenblusar och sling-backs rakt in i blodet. Jag vill och jag förtjänar det. Att vara fin. Nu skiter jag i allt. Jag gick hem. Rödljus vid vartenda övergångsställe. Glömt cykelnyckeln. Någonstans. Svettlugg i motvind. Möter fräscha människor på väg ut. Jag är på väg in och tänker stanna där. Under en madrass. Måste kanske jobba i helgen. Hinner egentligen inte. Och så måste jag ju springa också. Helst jättelångt. Inför loppet om två veckor. Åt jag lunch förresten? Glömt. Och så är jag ful också.