födelsedagsvecka!

På lördag fyller jag år och jag ser verkligen fram emot det. Men det känns som att jag är ganska ensam om det, i allmänhet. Har alla börjat välja bort sina födelsedagar, är det någon ny vuxengrej som jag har missat, att det är omodernt att fira födelsedag? Efter det att man fyllt 18? Äsch och pfff säger jag åt det! Jag och Vincent fyller båda år i december och delar i stort sett samma entusiastiska inställning till våra och varandras födelsedagar. Vi tycker båda om att ge varandra frukost på sängen, att göra något extra kul under dagen och sedan laga en härlig never-ending-middag på kvällen. Ett tag slog vi ihop det och lade pengarna på en weekendresa, och vi skiftades om att hitta på en destination. Men i år tyckte vi båda att det skulle vara mysigt med sedvanlig frukost+presentöppning i sängen. I år firar vi min födelsedag i vårt ("sommar")hus i Baskemölla. Extra mysigt vid den här tiden på året att springa längs den gråsalta och vindpinande strandremsan mot Vik till, och komma hem till en värmande eld i öppna spisen och kakelugnarna. Lördagen är min och Vincents dag och på söndagen kommer familjen. Men innan dom gör de ska vi åka och lyssna på julsånger med  Brantevikskören som mina storasystrar sjunger i. En helg jag ser väldigt mycket fram emot alltså.  En annan egenskap som jag och Vincent delar är att vi båda för ganska så noga och specifika listor på det vi vill ha och förr eller senare planerar att köpa. Så "önskelistor" är väldigt överflödiga eller blir lätt forcerade - vi båda köper nämligen det vi bestämt oss för att vi vill ha, punkt slut. Och det vi liksom går omkring och önskar oss eller drömmer om är alldeles för dyrt eller ouppnåeligt för en normal plånbok - alltså, inget som hamnar på någon önskelista heller. Det blir ofta att man bockar av varandras inköpslistor och ja, det är ju inte så charmerande i teorin. Men i praktiken blir vi ju båda väldigt glada ändå. Vi höftar inte gärna (alltför mycket) eftersom vi båda vet att den andre är väldigt noga med exakt modell, utgåva, färg, storlek etc. I de flesta fall. Mina systrar och jag är ganska lika där också. Våra önskelistor kan bli väldigt specifika, med länkar och allt. Vad säger detta om oss då, kan man undra? Vad det handlar om, tror jag, är att vi  väldigt sorgligt med presenter som samlar damm och/eller skuldkänslor, oavsett den fina tanken bakom. Vill man vara kreativ är sånt som går att förbruka den bästa vägen att gå, som en burk hemrostad granola eller kanske en islykta att sätta i trädgården, och som naturen tar hand om i sinom tid.  Jag har lyckats få ihop en ganska så bra önskelista i år faktiskt. Vi tar väl och tittar på den. Konst hamnar högt upp på listan i år. Society6 är en gränslös, kreativ - och prisvärd - brunn där du kan bläddra genom tusentals fina konsttryck. Mina favoriter är illustrationer från Amber Vittoria, Isabelle Feliu och Jessie Chen. Om man inte lyckas lägga vantarna på en litografi Matisse. Ringklockan på min cykel har gått i sönder och nu börjar jag bli lite trött på att ropa mer eller mindre vänligt åt människor i vägen så den här fina i mässing får mer än gärna pryda styret och ljuda längs Malmös gator. Boken The Entrepreneur från Kinfolk är en av få böcker jag faktiskt skulle vilja äga just nu, annars är jag ju som bekant en flitig biblioteksbesökare. Jag samlar på ljusstaksdelar från Nagel, en given plats på önskelistan - den kan ju bli hur stor som helst (vilket är målet). En rottingväska från Palmgrens har länge stått på listan, men är en sådan grej jag egentligen inte kan önska mig av någon annan p.g.a. priset, men något som efter noga övervägning och sparande är tänkt att bli min. Sedan har jag ju gått och förälskat mig i en vintage ring designad av Ibe Dahlquist för Georg Jensen på 60-talet, en minimalistisk cocktailring modell större. Så vacker! Något mer plånboksvänligt att pryda händerna med är ett blå-metallic nagellack från Essie. Mercury in retrograde heter den.