2018 är ett skatans år.

Jag har drivit mitt företag, Pica Pica design, i snart fem år. Min studio har gått från naiv new born till en ganska så kaxig young adult. Med risk för att använda ett slitet uttryck, men det har verkligen varit en resa. Aldrig någonsin har jag lärt mig så mycket och utvecklats så enormt som jag har gjort under dessa år. Det har varit högt och lågt, det har skitit sig ibland och blivit helt fantastiskt bra ibland också. Misstag är aldrig roliga - men det är trots allt tack vare just misstagen som vi utvecklas och förbättrar oss själva, eller hur?De senaste tre åren har rullat på i allt högre fart, det har knappt funnits tid över till att reflektera, planera och ännu mindre utveckla min verksamhet. Tåget har rusat på, och ganska många gånger har jag känt mig överkörd, det kan bli en övermäktigt emellanåt, att driva ett företag och bygga ett varumärke. Och samtidigt skaffa sig en dräglig inkomst. För det här med att få betalt är inte alltid en självklarhet. Johanna Nilsson på slow fashion skriver ett fantastiskt bra inlägg om just det. Och ja, det är precis så. Förutom uppdragen man får (eller jagar ...) är det tusen andra saker som måste ses över, fixas och underhållas. Den här månaden är inget undantag, tvärtom, julhelgerna var lugnet före stormen som drog igång från dag ett på 2018. Jag vill inte sluta ha roligt. Jag vill inte bränna ut mig. Jag vill inte gå in i den där jäkla väggen! Därför känner jag nu att det är dags att stanna upp, dra i bromsen, ta ett nytt andetag och blicka inåt. Det här året kommer jag att fokusera på att utveckla min kreativitet och satsa på mitt företag, inifrån och ut. Redan nu har det skett små förändringar i min approach. Jag har sagt nej till en del uppdrag. Uppdrag som inte utmanar min kreativitet, som bara slukar tid och som helt enkelt inte ger lika mycket (betalt). Istället har jag bejakat uppdrag som ligger lite utanför min comfort zone eller som sätter mina skills på prov, som tvingar mig att lära mig något nytt. Uppdrag som sätter mig i kontakt med nya människor och företag, uppdrag som vidgar mitt nätverk. Mina axlar har sjunkit en aning, mjuknat. Jag läser inte längre igenom mitt mejl till en kund fjorton gånger, det räcker med en gång och sen iväg med det. Poof! Nästa! Mindre oro, mindre bekymmer - mer Go for it!Så är det. Och så ska det bli. Mitt 2018. Skatans år.