INTE SOM ANDRA forts.

                                             Ni som inte har läst förut kan läsa härJag fick mycket skit för det som hände på lägret,men jag brydde mig inte så mycket egentligen. Mamma och hennes man blev mer och mer indragna i den där kyrkan.Ägnade mer tid till möten av alla slag. Jag tror att jag försökte vara med mest för mammas skull,hon var ju ändå min mamma och jag ville inte göra henne ledsen.Skolan gick allt sämre och jag kom efter mer och mer,brydde mig inte så mycket om de heller. När jag var 11år hade kyrkan greppat rätt bra om mamma och hennes man.Det var nog hennes man som var den mest drivande i detta och tvingade med mig överallt.Det var tältmöten,söndagsmöten och jag vet inte allt vad det var. Jag ville inte,jag ville vara med mina kompisar och göra sånt som dom gjorde.En dag började dom prata om dop,sånna vuxen dop där man blir frälst.Mamma skulle döpa sig och hon frågade om jag ville de också.Vaddå döpa sig! det gick en liten tid och dom frågade mig hela tiden om dopet och dom sa att allt blir mycket bättre då.Jaha vaddå bättre? Jag funderade som en 11åring och tänkte att om jag döper mig kanske jag får göra allt det där jag inte får nu, men som alla mina kompisar gör.Jag sa ja,ok om allt blir bättre.Jag förstod ju inte vad det innebar med dopet. Dopet blev av,men blev det bättre,NEJ! Mammas man blev värre och ibland var han väldigt elak mot mig. Jag hade oxå en halvsyster som fick allt hon pekade på och de stack i mina ögon.Jag blev värre att tas med ju äldre jag blev.Jag gick nästan inte till skolan alls längre.Jag var 13 då och tyckte att hela världen var emot mig.Jag skämdes för att dom var med i kyrkan och åkte runt med stora dekaler på bilen.Vem fan sätter en dekal på bilen där det står "BEHÖVER DU HJÄLP ROPA PÅ JESUS", mammas man!Inte fasen hjälpte han mig med de jag behövde.Hemförhållandena var inte bra längre och skolan var jag inte i,så det gick käpprätt åt helvete med allt.Nu hade dom börjat med BÖNEMÖTEN hemma hos oss en gång i veckan.Jag fattade inte vad dom höll på med,men jobbigt var de. Och vem bad dom för om inte mig!Mammas man blev mer och mer elak.Mer outhärdligt att vara hemma.Krykan hade väll talat om för honom hur man fostrar barn och han gjorde väll som dom sa. Sossialen blev inkopplad genom skolan och jag fick en kontakt person som var så snäll mot mig. När jag precis hade fyllt 16 så hjälpte hon mig att få en lägenhet.GUUUUD vad skönt!!! Jag behövde inte tampas med mammas man längre.Jag bodde ensam,ensam ensam. Mamma och jag fick bättre kontakt efter att jag flyttade.Efter många år försökte hennes man att be om ursäkt för alla elakheter,men jag kan inte ta det än i dag.Jag vände inte andra kinden till.Sorry!