INTE SOM ANDRA

Jag kom att tänka på när jag var liten och min uppväxt. Jag har svårt att konsentrera mig när jag läser och ibland när jag ska se på tv. Men när jag var liten så var jag alltid den som hängde och klängde och kunde inte sitta still,de skulle hända nått hela tiden.När jag gick på förskolan var jag den enda som inte hade frukt när det var fruktstund,VARFÖR jo jag hoppade hopprep med min skolväska som hade ett jättelångt axelband. Så min frukt var alltid mos. Problemen i skolan började mer och mer och när jag gick i femman så kom jag efter och i sexan var det inte roligt längre. Jag blev gapig,ville inte göra som lärarna sa.Gjorde allting tvärtemot för att jag fattade inte vad jag skulle göra eller hur jag skulle göra mina uppgifter. Sjuan,HU! vad hemskt.Problemen hopade sig och jag blev de hopplösa fallet. Under de tre åren på höstadiet så lärde jag mig aldrig i vilken sal eller vilken lektion jag hade. De enda lektionerna jag var på var media och bild. Det kunde jag och jag fattade vad jag skulle göra och hur. Det var lättare att skolka än att vara i skolan. Vi var några stycken "hopplösa" som fann varann och vi tillbringade våra dagar på ett kafé.Där satt vi och rökade och pratade skit. På den tiden var det inga diskutioner om utredningar som adhd,dyslexi m.m, nepp hopplösa var vi bara.Det enda jag fick höra av lärarna var att,HUR SKA DU KUNNA KLARA DIG I VUXENLIVET,DU HAR INGEN FRAMTID. Jätte kul att höra dom orden. När jag var 16 flyttade jag hemifrån.Fick en tvåa och jag började jobba. Jag har kämpat hårt genom åren för jag skulle fanimej visa dom att jag KAN som alla andra.                                            OCH JAG KUNDE