Charles Dickens, född 7 februari 1812, död 9 juni 1870

Den sjunde februari, en vinterdag året 1812 i Portsmouth i England föddes en liten pojke som fick namnet Charles, Charles Dickens. Vid två års ålder flyttade han med familjen till London.
Fadern John Dickens som var en väldigt skuldsatt man slösade emellertid bort allt familjen ägde, hamnade i fängelse år 1824 och lämnade familjen utfattig. Charles 12 år gammal behövde dra sitt strå till stacken och fick arbeta 12 timmar om dygnet, utan att ha råd att äta sig mätt, som barnarbetare på en skosmörjefabrik. Detta har han beskrivit som den jobbigaste tiden i hans liv. Men det var ändå här som han öppnade ögonen för de fattiga arbetarna. Något som hade stort inflytande på hans karriär som romanskrivare.

Efter en tid löste familjen Dickens sina ekonomiska problem och Charles kunde gå tillbaks till skolan. Han lärde sig stenografi i tonåren vilket var till stor nytta när han senare började jobba på en tidning som journalist. Tidningen vid namn "Morning Chronicle" uppskattade hans exakta och humoristiska rapporter från olika politiska tillställningar.

Vid tjugofyra års ålder gavs Charles första bok ut. Denna hette "Sketches by Boz", och var en hopsättning av skisser som publicerats i tidningen "Monthly Magazine". ”Boz” var det namn han signerade sina verk med då de publicerades. Boken fick mycket bra recensioner och Charles fick ytterligare ett erbjudande. De ville att han skulle skriva en bok till illustrationerna av en populär tecknare. Men så blev det inte. Charles gick endast med på att få skriva en egen berättelse som tecknaren kunde illustrera bilder till. Vad som nu skapades kom att bli en enorm succé. Alla kom att läsa denna fantastiska serie. En följetong vid namn "The Posthumous Papers of the Pickwick Club", i Sverige kallad ”Pickwick Klubben”. Serien publicerades år 1836 och blev älskad av alla, fattiga som rika. Efter den var hans berömdhet stor och han överöstes av jobb. Han skrev några andra följetonger efter Pickwick klubben som även de blev mycket berömda.

Några år och ett stort antal böcker senare skrev han självbiografin "David Copperfield". Som han själv sagt var den bästa bok han skrivit. Den är inte en fullständig självbiografi men man kan tydligt se Charles eget liv avspeglas i David Copperfields osaliga liv. Även denna bok blev en stor framgång och många stora författare prisade den och lovordar den än idag.

Samma år som han debuterade med Pickwick klubben gifte han sig men en kvinna vid namn Catherine Hogarth, året var 1836. De fick nio barn tillsammans. Men många år tillsammans träffade Dickens en ung skådespelerska och blev förälskad. Han och Catherine skildes i slutet av 50-talet.

Charles Dickens död var tidig. Och jag måste säga att den inte bara var tidig med tanke på hans unga ålder, endast 58 år gammal. Utan den var också tidig eftersom han inte hann skriva slutet på deckaren ”Mysteriet Edwin Drood”. Det blev ett riktigt mysterium som det spekuleras om än idag.
Charles Dickens dog 9 juni, 1870 och begravdes i Londonkyrkan Westminster Abbey.

Böckerna
”Det finns böcker där ryggen och omslaget är de utan jämförelse bästa delarna.”
Citat från Charles Dickens

Charles Dickens skrev otroligt mycket böcker. Han var i högsta grad flitig, vissa anklagade till och med honom för att inte ha skrivit alla böcker själv. Detta skrattade Dickens åt men man slutade fortfarande inte undra. Här nedan har jag tagit ut några. Det är ganska många böcker och jag har ändå tagit med långt ifrån alla. Man kan därför förstå mångas undran. Hade han en medhjälpare? Snodde han texter från andra? Eller var han bara väldigt nitisk. De som kände honom sa att han var fantastiskt disciplinerad och brann verkligen för skrivkonsten. Det är vad jag också tror. Han hade också kort om tid när han skrev. Det var många som ville att han skulle skriva för dem, han hade mycket jobb. Han skrev ju ofta för tidningar och gav ut romaner i månads upplagor. Vilket gjorde att han var tvungen att skriva färdigt delarna mycket snabbt.

Alla Dickens böcker blev mycket omtyckta. Faktum är att ingen av dem har slutat tryckas. Det säger i alla fall för mig en hel del om hans storhet.
Såhär skrev han

Dickens skrev mycket kritik mot samhället och var expert på att beskriva samhället precis som det såg ut utan att få det att låta bättre på något sätt. Hans skrivstil är baserad på kritik mot samhällets elakheter, orättvisa och hypokrater. Realistisk litteratur (som Dickens skrev) fokuserar på vanliga människor istället för att som romantisk litteratur handla om ädla hjältar och undantagsmänniskor. Charles Dickens började skriva månadsromaner som följetonger. Dessa var mest blaskor, enkel familjeunderhållning för medelklassen. Författarna hade inte lång tid på sig att skriva och var tvungna att behålla spänningen i varje avsnitt för att inte förlora läsare. De mesta som skrevs på det sättet var rent ut sagt ”skit”. Ju större städerna växte sig desto fler följetonger. Det som Dickens skrev lyckades bli väldigt populärt. Hans läsare ökade även när han gick över till att skriva mer allvarliga texter ex. Oliver Twist. Romanerna speglade den hemska tiden, den misär folk levde i. Men han tar med både det bedrövliga och det ljuva. Den glädje när kärleken besegrar det onda.

Realismen

Dickens levde under den tid som kallas realismen. Han anses vara den främste författaren under just denna tidsepok. Från 1830-talet till 1860-talet framträdde realismen. Det var under denna tid då det skrevs mer realistisk litteratur än tidigare. Fler författare vände ryggen åt ”längtans landskap” och tog itu med verkligheten. De skrev om orättvisorna och de grymma sidorna av samhället utan att försköna den. Nu lärde sig fler och fler läsa. Författarna skrev inte endast för staten och kyrkan, nu skrev de för folket. Med kritiska observationer skrev de romaner och skisser som folket kunde läsa och reflektera över. Vissa fick stöd och styrka från dessa texter. Kraft att stå upp emot de dåliga arbetsförhållandena eller bara kraft att orka med dem.

Perioden då realismen varade var en period präglad av snabb samhällsutveckling som kom att kallas den industriella revolutionen. När bönderna flyttade in till städerna och började arbeta i fabrikerna hade människorna väldigt dåliga arbetsvillkor och barnarbete blev vanligt. Det var mycket det som Dickens och de andra realistiska författarna skrev om. Dickens var själv vid tolv års ålder barnarbetare och det var på det viset han kom att öppna ögonen för den bittra verkligheten. Positivt med att arbetet industrialiserades var att nu kunde man massproducera böcker och tidningar. Detta gjorde att litteraturens värld...