Att våga ta det lugnt på semestern

Ibland vill jag skratta åt mig själv - typ så mycket som jag skrattar på bilden. Semestern är till för vila och återhämtning, en chans att ladda med ny energi och motivation inför det stundande året, men trots det har jag svårt för att sitta stilla även när kroppen skriker efter lugna dagar. Medan jag var i Stockholm kände jag hur kroppen protesterade och när jag väl landade hemma igår var kroppen slut. Efter att ha levt livet och haft så jäkla kul fanns det helt enkelt ingen energi kvar.  Trots det har livet gått i ett både idag och igår (frivilligt och ofrivilligt) och det är först nu jag stannat upp. Vågat påminna mig själv om att semestern är till för avslappning och att det är helt okej att bara ta det lugnt. Och jag som annars tycker att jag känner mig själv väldigt bra och vet när det är dags att ta ett steg tillbaka. Den här gången blir det en bakläxa till mig själv helt enkelt.  Hur är ni på semestern? Det känns som att jag har många vänner med liknande problem som mitt. Kanske är det så att vi är så vana vid det höga tempot att det ibland är svårt att sakta ner. Eller så är vi rädda för att missa något - men vad skulle det vara? För mig är trots allt det viktigaste med semestern att jag får umgås med mig själv och dem jag älskar, att äta god mat och få röra på min kropp, läsa en bok i hängmattan och spendera mycket tid vid havet. För behöver man egentligen något mer än allt det?   VÅGA ta det lugnt på semestern och gör bara det du mår bra av. Jag lovar att livet blir mycket roligare då.