Men varför.....

Ibland.....eller ganska ofta rättare sagt, så blir jag bara så trött på mig själv.Jag är en person som ständigt måste göra nya saker. Uppleva nytt. Träffa nya människor och trivas i det jag gör.Jahaa, men så är ju det här jobbet perfekt, jo då! Det är hur bra som helst.Men en hemlängtan som är stark, att vilja bosätta sig permanent och leva ett vanligt liv, börja studera, flytta hemifrån och egentligen inte göra någonting alls är något som lockar väldigt mycket vissa dagar.Jag känner mig så förvirrar för precis på denna punkt som jag sitter nu, har jag kämpat så otroligt hårt för att komma till. Jag har lagt ner oerhört mycket tid, pengar och framför allt känslor på att komma till det stadie jag är i precis just NU. Men ändå är jag inte nöjd? Ändå känns det som att det är något som saknas. Men vad?Det är så sjukt. Var precis inne och läste på en reseledar blogg, en tjej som jobba här på Teneriffa förra året, och jag kände mig "avundsjuk" på livet hon levde. MEN HALLÅ ELLER! Jag lever ju precis samma liv!! Ibland skulle jag behöva få se mig själv ifrån andras ögon och vinkel tror jag, för att faktiskt uppskatta allt jag fått göra och gå igenom. Samma känsla får jag när jag är inne på FB och ser mina kompisar lägga upp, tex, en höstbild på ett fett tråkigt, kallt och grått svensson Sverige. Som jag vet är trist och inte alls lika spännande och intressant som det jag har här, MEN ändå vill jag hellre dit. Men varför? Varför kan jag bara aldrig njuta i det jag befinner mig i just nu?  Varför ska jag alltid tänka efter så mkt och inte bara njuta?   Det finns så mycket i livet jag vill göra.  Min USA roadtrip, jobba som aupair, resa överallt, fast jobb, svensson o allt vad det innebär.Men framför allt vill jag bara känna mig nöjd och hemma. Sluta leta efter vart jag hör hemma och bara känna "att jo men det här, här är det bra. Här stannar jag" o inte bara för ett halvår, som vanligt?   Det ska ju vara något positivt med att man vill göra mycket, att man aldrig riktigt är nöjd och alltid strävar efter det bättre, anta nya utmaningar och hitta på nya saker.  Men det är oxå väldigt jobbigt ska jag ta och tala om. Det är nästan så jag skäms över mig själv när jag säger att jag vill hem. För vad har jag att komma hem till? Ingenting! Inget jobb, ingen skola, inte ens en egen lägenhet eller bil, ingen som väntar på mig, förutom min kära familj då <3 men ändå. Så varför inte bara köra på med det jag gör?Jag älskar mitt jobb och den livstilen som man får på köpet. Det är en helt otrolig chans i livet som man bara gör en gång, o gärna i den åldern jag är i nu. Men som sagt....ibland så räcker det inte att tänka så heller.Åååh känner mig bara så förvirrad och trött på allt :(En dag är bra- den andra är sämre- nästa dag perfekt. Ungefär så mina dagar går....Nu ska jag låta mitt snurriga huvud sova.....det behöver den.Sorry för psyko inlägg, men ibland måste man bara rensa skallen, skriftligt så alla kan se. JAPP.Godnatt mina kära <3