How ever
Så , förutom att vi nu vet att jag fått en ny crush ( eller igen ska man väl säga ) på snoop .. vad händer igentligen i mitt liv ? Ja ni , när man skaffar barn så är de ju faktiskt som så att vardagen styrs av barnen , och man gör för de mesta de samma hela dagarna.. dvs , ställer mat på bordet , leker och busar, tvättar , städar, leker lite mer, byter blöjor, kanske prickar in en fika med nån osv, så höjdpunkten som kommer på dagarna är när jag får sätta mig ner i soffan i min egen ensamhet och spela spel på facebook. Spännande va ? Nästan så jag skrattar lite åt de hela själv med tanke på hur jag levde för bara några år sen .. Men , jag är nöjd med situationen och jag ångrar inte vägen jag gått för fem öre. Så de är ju lixom så att de finns igentligen inte så mycket att säga om just mig och mitt liv, för de skulle bli för jävla enformigt för er att läsa. MEN, De stora MENET , är ju att jag har ju inte förändrat mina åsikter eller tankar bara för att jag har blivit mamma. Jag har växt som person och jag kanske har utvecklat dom åsikter jag har men jag är fortfarande samma hetsiga person som gärna tänker 4 gånger för mycket. Med de vill jag säga att jag ofta sitter här hemma och fylls med känslor som jag inte har nånstans att ta vägen med. Jag har inte den friheten att kunna gå ut och ut varje helg , bli för full och ta ut mina aggresioner på nån stackars sate som jag inte känner ( som jag har fått höra att jag tydligen gjort mer än en gång ) eller bara kunna åka hem till fia , som ofta blir utsatt för mina attacker och får så vackert sitta där och lyssna , då jag för de mesta är själv hemma till 22 på kvällarna i o m att tommy jobbar. Ja men han då , kanske ni tänker, han kan väll lyssna ? Ja jo givetvis , men ofta så är de ju just så att jag spekulerar alldeles för mycket för att han ens ska tycka de är intressant de jag har att säga, och då känns de bättre att terra fia som iaf spelar intresserad. Jag har mycket på senare tid blivit alldeles chokerad över hur folk väljer att spendera sina pengar, hur dom lever och vilka konsekvenser som väljer att ta för att kunna unna sig och lyxa en hel vecka när lönen kommer. Hur människor vågar öppna munnen till folk när dom inte har en aning om hur personen i fråga mår eller vad den gått igenom, när man gått igenom precis samma sak och vet hur man mådde vid den tiden . Hur man gång på gång kan begå samma misstag, hur man inte kan stå på sig , vara ärliga mot varandra och låta bli att såra varandra. Hur man kan fastna så lätt i ett beteende mönster , att aldrig växa upp och inse att de förflutna är de förflutna och att DU helt enkelt inte alltid står i centrum och DU är inte den som alla ser upp till. Jag vet att jag inte är perfekt och jag ska absolut inte kasta glas i stenhus, men jag är medveten om min situation, jag ljuger inte , jag är ärlig mot mina vänner, jag är tacksam för de jag har och jag är sjukt nöjd över att jag själv har tagit mig dit jag är. Jag kan förlåta och jag kan säga förlåt, jag kan erkänna mina misstag och jag kan bortse andras. Detta inlägg är inte riktad mot nån eller några enskilda personer, utan i ren allmänhet. Önskar så otroligt mycket att jag ibland bara kunde få sätta mig i nån annans hjärna och förstå hur man tänker och varför man väljer som man väljer. Jag skulle kunna svaja bort hur mycket som helst och bara skriva av mig allt jag känner för , men att placera alla dessa tankar här i bloggen skulle inte bara bli lika rörigt för er att läsa som de är för mig att tänka , utan de är också ett enormt stort "blottande" , hur mycket jag ens skulle vilja. Jag har fått så mycket skit många gånger för de jag skriver, och folk tar åt sig ( som de aldrig ens har handlat om vissa gånger ) och jag vill inte trampa nån på tårna eller skapa oreda i min vardag bara för att jag ibland kan bli mer än psykiskt instabil i mina tankebanor och skena iväg som en häst på en sommaräng.. Ja ni ser ju. Det händer faktiskt inte så mycket negativt i mitt liv. ingenting faktiskt och de är väl kanske de som skrämmer mig ? Jag har alltid haft nån form av kaos, de har aldrig funnit en ordentlig ro i mitt liv, alltid har de funnits nåt. Hackiga förhållanden , skitsnack och triangeldraman, arbetslöshet och ekonomiska bekymmer, droger och bortgångar av alldeles för unga människor, sjukdomar och planeringar. Att det i detta nuet inte finns nåt av de här , mer än förväntningar och drömmar , lycka och ibland normal olycka som tillhör. Kärlek och mina älskade barn , min fina familj och mina älskade vänner. Jag vet inte, vid närmare eftertanke så är ja inte van vid de här, sorligt nog kanske , men sant. Behöver jag tänka på alla världens problem, katastrofer och alla andras problem för att finna nån form av trygghet av de jag är van vid ? Jag vet inte .. Jag ska nu mera va extremt glad över de jag har , skita i alla andra och hur dom väljer att leva. Sluta känna " så där skulle ja med vilja bo / ha / ha osv" och tänka att nån kanske rent av tänker så om mig. Jag ska fortsätta min resa mot en hälsosammare vardag med träning och rätt kost, Kämpa för att kunna gå min utbildning , kommer vidare i livet genom att göra de jag vill, Va en kärleksfull mamma åt mina älskade små skitungar och framförallt va en kickass flickvän som alla skulle önska att dom hade ( HAHA ? ) .. jaja lite självförtroende måste man ha annars skulle livet inte va värt att leva. Nu har jag skrivit alldeles för mycke så hälften av er som vart inne här har gett upp och skitit i att läsa iaf. Jag måste nog faktiskt gå och lägga mig och se fram emot veckan som kommer, Det ska rensas på gården och plocka undan allt vad sommar heter ( Det regnar så sjukt mycket inombords att behöva inse att de faktiskt är vinter nu ) , allt lek och bus med barnen , alla kaffebesök , förhoppningsvis träningen och Woodysbesök med mat och gott dricka med en nyfunnen härlig vän. Kan de bli så mycket bättre ? .... Javisst, man skulle kunna ha lagt till shopping , shopping och lite mer shopping i de där , framför allt skor. Mycket skor ska de va. För att göra mig glad krävs de inga blommor och choklad inte, skoooooooooor i mitt hjärta. Blev dyrt för tommy men heey , inga diamanter iaf. Nu skena jag i väg igen , fan de va fett skönt att få skriva av sig, De va länge sen jag hade sånt här flyt på tangentbordet. De går som smällt smör i en nerförsbacke, ljuuuuvligt. Nej, nu går jag och lägger mig och kollar på pirates. Jag har sperationsångest, vill inte sluta skriva. Men jag ska .. nu.. kanske.. Joo.. God natt !