på tågstationen

För ett tag sedan hade vi på skrivkursen en uppgift där vi skulle beskriva utifrån olika perspektiv ett scenario som utspelade sig på en tågstation där en person ramlar, en annan griper in. Av just ingen särskild anledning alls mer än att jag tyckte att det var lite kul så publicerar jag mitt resultat här :) Här kommer först utifrån ett "allvetande" perspektiv. Alltså just ingen alls. En berättarröst kanske man kan säga. Vi hade 3-4 minuter på oss att skriva ur varje perspektiv. "I analys av situationen senare kunde man konstatera att två parallella händelseförlopp ägt rum och lett till att man nu satt samlade för att utreda händelsen. En äldre man syntes gå av och an på perrongen, tillsynes bara väntande på det södergående tåget. Den slutsatsen drog man av att han då och då såg upp på avgångsskylten för just det södergående tåget. Mannen kastade vad man fick anta var smulor åt några fåglar, men gjorde i övrigt inte mycket väsen av sig. Samtidigt som mannen vankande av och an kom en mor och hennes son upp på perrongen. De höll sig närmre det norrgående spåret varvid det var att antas att de skulle åka just norröver." Det andra perspektivet skulle vara utifrån den som ramlar. Det kommer här. "Jag skulle då visst inte med tåget. Eller skulle jag det? Varför var jag egentligen på stationen? På avgångsskylten står det Ystad. Är det till ystad jag ska? Eller är det till Ystad jag inte ska? På den andra avgångsskylten står det Helsingborg. Känns inte det lite mer bekant? Eller är jag kanske på perrongen för att jag väntar på någon? Vem väntar jag på och var kommer personen ifrån? Kommer den jag väntar på ifrån Helsingborg eller ifrån Ystad och är det till Helsingborg eller Ystad som jag ska? Är det kanske någon som väntar på mig? Väntar någon på mig i Ystad? Eller i Helsingborg?" Det sista perspektivet handlar föga förvånande om den som ingriper syn på situationen. "Hon såg på den äldre mannen som vankade av och an längs perrongen vid det södergående tåget. Då och då kollade han upp mot avgångstavlan, skakade på huvudet och tycktes mumla något för sig själv. Det var något i hans sätt att röra sig som gav henne intrycket av att han var obeslutsam. Han liksom stannade upp och tog sen fart, snabbt några steg mot det norra för att sedan vända tillbaka mot det södergående. Hon greppade Willes hand hårdare men släppte inte mannen med blicken. Ibland hänger onda aningar i luften och just nu svävande en sådan omkring på perrongen. Mannen tog några snabba steg mot spåret och var han inte på väg att falla? Hon släppte Wille och stegade hastigt mot mannen. Vad hon inte såg var Willes blick på råttan som sprang på spåret för det norrgående tåget. Barnets nyfikna blick på denna för honom nya varelse. Han sprang fram mot spåret på sina ostadiga barnaben." Som ni märker kommer jag aldrig till själva fallet. Har märkt att jag ofta håller mig borta från själva kärnan i det vi ska skriva om, vill alltid till uppbyggnaden. Dessutom verkar jag byta vem som ramlar. Eller...?